– Det är väldigt kul att få ett bragdguld, det är en sådan lång historik bakom det. Jag känner mig väldigt stolt. Tillsammans med Jerringpriset är det det finaste man kan få i Sverige i idrottssammanhang, sa Charlotte Kalla till NSD i samband med att stafettlaget fick Bragdguldet.
Oddsen var inte på min sida när jag begav mig till Davos för att få skidstjärnan att säga att NSD-medaljen är större än allt annat, fast det var så klart värt ett försök.
Men först väntade lite fotografering med alptopparna i bakgrunden.
Sen slog vi oss ner i lobbyn på det hotell som det svenska landslaget hade inkvarterat sig på under världscupveckan – som sen växte till två – i den schweiziska skidorten.
Och slutligen så inleddes samtalet och Charlotte Kalla fick ge sin syn på 2014 och denna utmärkelse.
– Det känns stort att få den, speciellt ett sånt här år när så många bra idrottsprestationer har genomförts i länet, säger Kalla om NSD-medaljen.
Det är den magiska slutsträckan i stafetten som gav OS-guld och de dubbla silvermedaljerna som ligger till grund för årets pristagare.
Och när Charlotte Kalla blickar tillbaka till de där veckorna i Sotji så väljer hon också att betona att OS-succén inte hade kunnat göras ensam och att det är flera personer från länet som ligger bakom denna triumf.
– Det var stort att få vara på OS och få uppleva, inte bara mina framgångar, utan hela teamets. Det var många med Norrbottensanknytning som verkligen fick till det där och då, det är som inte bara oss åkare utan det är hela teamet runt omkring också, säger Charlotte Kalla.
Du hade ett ganska bra 2014.
– Ja, verkligen. Det känns fint att summera vad som har hänt under det här året. Ändå så är jag som så... Jag längtar så mycket till vad som händer 2015, speciellt VM i Falun. Så det är nog nyttigt att få stanna till och reflektera och vara nöjd med det man har gjort, även fast man gärna vill framåt så fort som möjligt.
Om du blickar in i 2015, vad ser du?
– Då hoppas jag att jag kommer kunna summera VM med att det var då jag prickade in den riktiga formtoppen och verkligen fick till det där och då.
Marcus Hellner åkte hem från OS i Sotji med stafettguld och ett individuellt silver, Northland Basket blev, efter flertalet silvertårar, till slut mästare, Alexander Majorov blev rysk publikfavorit och slutade på plats 14 i OS, Sofia Mattsson brottade hem både EM-guld och VM-silver och Johanna Mattsson gjorde mästerskapscomeback och fick direkt kliva upp överst på EM-pallen.
Det är bland annat det här Charlotte Kalla tänker på när hon säger att "många bra idrottsprestationer har genomförts i länet".
Och just att Northland Basket tog det efterlängtade guldet är något som berör Tärendötjejen.
– Basket är nåt vi var ofta och kolla på när jag bodde hemma i Tärendö, både Plannja och Luleå Basket, som de hette då. Sen har det inte blivit att jag följer lika intensivt som när jag själv spelade, men jag har många härliga minnen. Så det betyder mycket för länet när det blir framgångar, säger Charlotte Kalla innan hon berättar att hon också har hämtat inspiration av Johanna Mattssons väg tillbaka till toppen:
– Johanna har jag fått träffa vid flera tillfällen tillsammans med LKAB, genom att vi bägge har dem som sponsor. Hon är en otroligt fin tjej och jag blir verkligen imponerad av hennes vilja. Så mycket skadebekymmer som hon har haft med knäna, det visar att bara man vill så går det. Jag har inte haft några riktigt stora motgångar, men det inspirerar mig när man ser henne kämpa sig tillbaka och verkligen har den här tron på att hon kan.
Samtalet kring 2014 börjar lida mot sitt slut och innan några bonusfrågor om legendaren Sven-Åke Lundbäck och stjärnskottet Sofia Henriksson tar sin början så måste frågan ställas.
OS-guld, två silver, Bragdguldet och nu NSD-medaljen. Hur högt kan man värdera den här?
– Oj, det är ju som det här med att värdera olika idrotter också, att det kan vara lite svårt, säger Kalla, som tog sin första – och fram till nu enda NSD-medalj – 2008.
Hon fortsätter:
– Däremellan har jag haft framgångar men... Vad ska jag säga? Det är svårt att värdera så.
Jag vill ju att du ska säga att det är större än bragdguldet, men...
– ... Nä, det kommer jag inte att säga (skratt).
Nej, jag tog inte mitt uppdrag ända in i kaklet.
Det gjorde däremot Charlotte Kalla när hon gick ut 25 sekunder från täten på den där sista stafettsträckan under OS.