Första halvlek.
Inledningsvis såg det ut alldeles som vanligt (förra säsongen). Baik med bekante Andreas Kylmänen vid sidlinjen och Miguel Hansson som tidig målskytt. Det sprakade kanske inte men det såg tämligen bekvämt och kontrollerat ut. Leon Isaksson höll ihop de bakre regionerna och mer än ett drygt halvt friläge efter en snabb utspark från målvakten kom inte KFF. Baik hade mer på gång men gästerna fightades och spelade efter resurserna med hårt jobb och försök till omställningar.
Andra halvlek.
Kiruna justerade direkt efter paus. Lite omflyttningar och beordrad högre press på Baik:s mittbackar såg vågat ut men gav, lite oväntat, tydligt resultat. Baik tappade bolltempo och positionerna, laget blev för utspritt och långt, medan KFF kom ihop bättre och fick med fler spelare i omställningarna. Sista halvtimmen var spelet i princip enahanda beläget på Baik:s planhalva. Kiruna skapade halvlägen i straffområdet, samlade på sig farliga hörnor och frisparkar och kvitteringen kom, logisk och rättvis.
Inställningen.
Det går inte att komma runt det faktum att ett Kiruna, som knappt träningsspelat och tappat sex startspelare sedan i fjol, mobiliserade ett viljestarkt kollektiv som arbetade jättehårt för varandra fast flera knappt hunnit träna ihop en endaste vecka. Det är beundransvärt hur den andan så snabbt kan implementeras i nya spelare. Och det händer varje säsong. Baik blev bolltittande och passiva medan Kiruna visade att hårt jobb lönar sig. De kanske till och med kom att överraska sig själva en del.
Spelarbetyg (3=toppen)
3: Miguel Hansson (BAIK), August Niemi (KFF).
2: Leon Isaksson (B), Fernando Magagnin (K).
1: Tosin Abayomi (B), Frank Arhin (K).
Kommentar: Niemi var planens gigant med ett följsamt och tufft försvarsspel i alla försvarsytor och Miguel Hanssons kvicka fötter och snabbhet oroade och det kunde blivit ytterligare mål. Målvakt Magagnin var dock en jätte och är även fin med fötterna. Isaksson byttes ut i slutskedet, hade kanske behövts matchen ut, och Tosin trivdes bra mot sina forna lagkompisar.