Hon gick ut i ett högt tempo och skaffade sig en stor ledning. Det var något hon tidigt skulle komma att ångra.
– Det var galet tungt, jag var inte alls förberedd på att det skulle vara så mycket backar, säger Elisabet Clausén.
Hon fortsätter sedan:
– Och jag brukar inte vara så stark i backlöpning, utan föredrar flacka och snabba asfaltsbanor. Jag var också extremt dåligt förberedd. Jag hegat lite lågt med träningen i veckan för att kunna släppa loss ordentligt. Men det hade inte blivit så många backpass. Så jag hade många negativa tankar under loppet. Men sedan kom jag att tänka på stackarna som redan hade sprungit tre mil. Jag tänkte att om de orkar springa fyra mil så ska väl jag orka en.
Elisabet Clausén höll också undan och vann det en mil långa Rosa bandet-loppet – som är en del av Lidingöloppet – 26 sekunder före hemmalöparen Rebecka Öberg.
– Det var bra mental träning, säger Elisabet Clausén – som gick i mål efter 37 minuter och 14 sekunder – och nu siktar in sig på svenska mästerskapet i terränglöpning i Umeå om två veckor.
Hon är i sitt livs form. Men de senaste månadernas framgångar beror inte på att hon tränat hårdare än tidigare.
– Jag har alltid tränat hårt, jag älskar att pressa mig själv, säger Elisabet Clausén.
Sedan fortsätter hon:
– Det sägs att det händer något med kroppen efter en graviditet, och min kropp fick förstås lite naturlig vila då jag var gravid. Jag var ju tvungen att släppa lite på träningen. Fast jag tror det beror på många småsaker. Jag har haft mycket problem med sömnen förut. Men just nu är det bättre. Sedan har jag bestämt mig för att ge löpningen en verklig chans. Jag har aldrig riktigt erkänt mig själv som löpare tidigare.