Kenth Eldebrink
Han var bara ett litet barn nÀr han med stora ögon tittade pÄ sin farfar, snickaren som kunde timra hus.
Det dÀr minnet blev starkt för Kenth Eldebrink.
DÀrför stÄr det nu en Ättakantig loge timrad utanför huset i VÀstanfors utanför Kalix.
Den tidigare spjutkastaren Àgnar ungefÀr halva tiden om Äret, nÀr han inte Àr i MÀlarhöjden dÀr han Àr bosatt, i hembyn Forsbyn eller ute i VÀstanfors dÀr han har sitt stora projekt som snart Àr fÀrdigt. Kenth Eldebrink har funnit en passion i hantverk och inte minst den gamla skolans timring.
PÄ helt egen hand har den olympiske medaljören timrat byggnaden ute pÄ gÄrden.
Men Kenth pekar mot skogen.
â DĂ€r bakom, ute pĂ„ udden, ska den stĂ„.
SÄ nÀr han nu i princip Àr fÀrdig ska han göra om allt.
Det Àr egentligen bara en bred stig mellan Kenths hus och udden dÀr logen ska stÄ. Kenth berÀttar hur han snart ska montera ned allt han har byggt för att sedan, stock för stock, sÀtta ihop allt igen ute pÄ udden. Men det gÄr relativt snabbt, nu nÀr han har mÀrkt ut alla stockar.
Kenth har klivit in i bastun som redan Àr pÄ plats, med en terrass som har utsikt över KalixÀlven.
â Tanken Ă€r att mĂ€nniskor som vill vistas i en lugn miljö ska kunna hyra det hĂ€r. Det Ă€r ju en vĂ€ldigt vacker miljö och det Ă€r ju inte alla som kĂ€nner till den hĂ€r miljön.
SnickarglÀdjen syns. En björk som har fallit har blivit till en bordsskiva. En egendesignad stol. RÀcket pÄ terrassen. Han gör allt sjÀlv. NÀstan allt. Inne i bastun har han fÄtt hjÀlp med en del saker som Àr ovanför axelhöjd.
â Jag har för ont i axeln, jag har fĂ„tt artros i höger axel... av nĂ„gon anledning.
Kenth visar en rörelse som skulle kunna vara bÄde en spik som slÄs i och ett spjut som kastas. Men armarna Àr fortfarande rejÀla. Det gÄr nÀstan att skymta att det Àr en gammal elitidrottare.
Man kan inte tro att du Àr pensionÀr.
â Du menar att jag ser yngre ut?
â Haha, men jag trĂ€nar inget sĂ€rskilt. Jag promenerar och joggar ibland, men det Ă€r det enda jag gör. Jag hĂ„ller inte pĂ„ med nĂ„gon styrketrĂ€ning. Det Ă€r vĂ€l sĂ„nt hĂ€r jag gör, sĂ€ger han och nickar mot oktagonen som han timrar.
Du Àr ganska bitig ÀndÄ.
â Jag har kunnat behĂ„lla muskulaturen och styrkan ganska bra Ă€nnu. Men det Ă€r lĂ€ngesedan jag trĂ€nade hĂ„rt.
Ăven om Kenth Eldebrink inte trĂ€nar hĂ„rt sĂ„ motionerar han kanske mer Ă€n mĂ„nga andra. Och testar sina grĂ€nser, inte bara med snickeriet.
NÀr Eldebrink spelade som mest golf spelade han tvÄ rundor en dag, tre en annan och nÄgon gÄng fyra.
â DĂ„ sa jag: Ska vi inte testa spela 100 hĂ„l pĂ„ en dag? Fem varv och tio hĂ„l. Vi började tvĂ„ pĂ„ morgonen och kom i mĂ„l strax före tio pĂ„ kvĂ€llen. Men dĂ„ hade jag ont i kroppen.
Och nÀr det blev ett sÄdant fokus pÄ att bara trÀffa fairway för att hÄlla sig i spel och inte behöva leta boll i onödan sÄ gick det dessutom bra. PÄ femte rundan sÀnkte Kenth Eldebrink till och med sitt handikapp med en kanonrunda trots att han bara hade med sig hÀlften av sina klubbor.
Kenth Eldebrink
Hur ser du tillbaka pÄ din karriÀr som spjutkastare?
â Med glĂ€dje. Det var ju jĂ€tteroligt. Det enda Ă€r ju att det sista kastet i OS inte blev som jag hade tĂ€nkt.
1984 var han i kanonslag och vann OS-brons. Men det hade kunnat gÄ Ànnu bÀttre om det inte vore för vindarna som cirklade inne pÄ Coliseum i Los Angeles.
â Mitt sista kast var ett kanonkast. Jag trodde att det skulle bli 90 meter, för det kĂ€ndes sĂ„. Man brukar kunna kĂ€nna det. Det gick jĂ€ttefint och man sĂ„g bara en liten prick som for ivĂ€g dĂ€r. JA!, tĂ€nkte jag. Sen nĂ€r det kom till 70 meter sĂ„ sjönk det bara. Man sĂ„g det, det sjönk ett par meter och sen landade det pĂ„ marken pĂ„ 83 meter (83,72).
â Om jag har drömt om spjut nĂ„gon gĂ„ng sĂ„ har det varit att det dĂ€r kastet flöt ut. För Ă„ret innan gjorde jag mitt bĂ€sta kast med 91,14 pĂ„ Finnkampen och det var pĂ„ sista kastet. Jag brukar vara riktigt samlad för sista kastet, samma nĂ€r jag gjorde 90,00. Och jag hade samma kĂ€nsla i OS. Det var ett kanonkast. SĂ„ det Ă€r klart att jag har drömt om det. Jag har vaknat mitt i natten: "Fan, har jag vunnit?" Det har hĂ€nt nĂ„gra gĂ„nger.
SÄ det första du tar upp Àr ÀndÄ nÄgot du grÀmer dig över.
â Men jag hade en fin karriĂ€r Ă€ndĂ„. Jag hade fina Finnkampssegrar. Jag var ju första svensk att vinna pĂ„ 23 Ă„r. NĂ€men det har varit en bra karriĂ€r. En rolig tid och jag har haft nytta av det i mitt arbete sen. Man lĂ€rde sig verkligen vad det innebĂ€r att vara mĂ„linriktad.
Ăr du nöjd över OS-bronset, Ă€ndĂ„?
â Ju lĂ€ngre tid som har gĂ„tt desto bĂ€ttre blir prestationen. Att fĂ„ vara med Ă€r fantastiskt och att ta medalj Ă€r det inte mĂ„nga som gör.
Du kommer ju alltid att bli benÀmnd som OS-medaljör.
â Ja, jag Ă€r jĂ€tteglad. Jag hade tur som lyckades sĂ„ pass bra.
Kenth Eldebrink radade upp svenska mÀsterskap i spjut och toppade karriÀren med ett OS-brons.
BasketstjÀrnorna Elin och Frida Eldebrink Àr döttrar till Kenth.
Du fick inte in dem pÄ friidrott.
â De var talanger dĂ€r ocksĂ„. Men de tyckte inte att det var sĂ„ roligt att tĂ€vla mot varandra. De hade det jobbigt med det. SĂ„ om Elin valde höjdhopp valde Frida lĂ€ngd. Elin kunde springa 100 meter och dĂ„ sprang Frida 400 meter. De ville tĂ€vla med varandra och nĂ€r storasyster (Sofia) höll pĂ„ med basket blev det naturligt för dem att börja med basket.
â Men de skĂ€llde pĂ„ mig en tid nĂ€r de var 16-17 Ă„r. De tyckte att vi skulle ha styrt dem hĂ„rdare mot friidrott, för dĂ„ hade de kanske kunnat kvala in till OS och i basket skulle de aldrig kunna vara med i OS.
Men det gick ju bra för dem i basket.
â Ja, de gick ju till final i junior-VM, det absolut bĂ€sta svensk basket har gjort. Sen var det EM 2013 och 2019 kom de ju till ett OS-kval, sĂ„ dĂ„ fick de Ă€ndĂ„ chansen.
Kenth Eldebrink
Hur har det varit att följa nyheterna nÀr ALS har uppmÀrksammats mycket med Börje Salming och Stefan Nilsson?
â Det Ă€r en hemsk sjukdom bĂ„de för den som drabbas och för de anhöriga. Vad ska jag sĂ€ga? Det Ă€r ett jĂ€kla öde att drabbas av. För bĂ„de Stefan Nilsson och Börje Salming gick det ju vĂ€ldigt fort. Min fru levde med sjukdomen i 17 Ă„r och var inne pĂ„ sitt 18:e Ă„r nĂ€r hon helt enkelt inte orkade mer. Hon ville inte leva.
Marianne Eldebrink valde att avsluta sitt liv pÄ en dödshjÀlpsklinik i Schweiz efter 17 Ärs kamp.
â Hon hade svĂ„rt att acceptera sjukdomen och upplevde att hon tappade funktion efter funktion. Det var ju jobbigt för henne. Det Ă€r en jĂ€ttejobbig sjukdom.
â Elin, Frida och Sofia var med Marianne i Schweiz och höll henne i handen nĂ€r hon somnade in. De hade förtroliga samtal. Det var fint och fĂ„ förunnat att fĂ„ ta farvĂ€l pĂ„ det sĂ€ttet. Att fĂ„ dö pĂ„ det sĂ€ttet och ta farvĂ€l av sina nĂ€ra och kĂ€ra. De har fina minnen av den stunden trots att det var deras mamma som dog. De skapade fina band med varandra genom det ocksĂ„ nĂ€r alla tre var med.
Kenth var inte med. De var skilda sedan tvÄ Är dÄ.
â Sjukdomen tog oss isĂ€r ocksĂ„. Vi var inte ovĂ€nner. Vi skilde oss eftersom vi bĂ„da kĂ€nde att vi pĂ„verkade varandra negativt i livet pĂ„ olika sĂ€tt. Hon sĂ„g orĂ€ttvisor i att jag kunde göra saker och jag hamnade i ett beroendelĂ€ge dĂ€r jag hade svĂ„rt att göra nĂ„got sjĂ€lv, för hon var ju sjuk. Vi blev bĂ„da lĂ„sta av varandra.
Hur var det att skiljas frÄn en som Àr sjuk?
â Det var inte sĂ„ att jag skilde mig, det var vi som gjorde det. SĂ„ jag har inte dĂ„ligt samvete för det.
Att se brorsan Anders Eldebrinks gamla hockeykompis Börje Salming gÄ samma kamp liksom kompositören Stefan Nilsson har pÄmint om den tiden.
â Man har personen tĂ€tt inpĂ„ sig men gĂ„r liksom och vĂ€ntar pĂ„ att det ska ta slut. Det Ă€r en otroligt jobbig process. Det Ă€r ju mĂ„nga sjukdomar som Ă€r pĂ„ det sĂ€ttet och man ska inte sĂ€ga att nĂ„gon behöver vara vĂ€rre Ă€n den andra. Men det Ă€r jobbigt med den typen av sjukdom dĂ€r det bara gĂ„r Ă„t ett hĂ„ll och man vet att det inte finns nĂ„got botemedel.
Kenth Eldebrink berÀttar att dÄvarande frun Mariannes ALS Àven tÀrde hÄrt pÄ Àktenskapet.
â NĂ€, ska du ha en pĂ„tĂ„r?
Kenth Eldebrink hÀller pÄ en kopp till. Sen fortsÀtter arbetet med det Ättakantiga huset pÄ 100 kvadratmeter. Snart ska det stÄ fÀrdigt ute pÄ Lappvikudden.
"Det finns ju bra insamlingar till det hÀr. Ulla-Carin Lindquists fond har samlat in jÀttemycket pengar och anordnar GÄ mot ALS en gÄng om Äret dÀr det lokalt anordnas promenader dÀr man skÀnker pengar till minne av nÄgon som har bott i omrÄdet. I SödertÀlje Àr det dÄ Marianne Eldebrink som man minns nÀr man skÀnker pengar till forskning. NÀr det startas en insamling efter Börje Salming ocksÄ Àr det jÀttebra, dÄ nÄs en annan mÄlgrupp ocksÄ."