Nu har Sofia tagit plats i finrummet

När NSD skulle utse årets främsta idrottare i Norrbotten kändes valet ganska enkelt.
Sofia Mattsson har gjort allt rätt 2009. Att komma tillbaka från en meniskoperation och plocka hem karriärens första VM-guld på det sättet hon gjorde är värt alla tänkbara priser.
Nu får den 20-åriga Gällivarebrottaren NSD:s årliga medalj. Den 70:e i ordningen.
- Det känns jättekul, speciellt när man ser vilka idrottare som tidigare fått priset, säger Sofia Mattsson och kollar igenom listan med alla vinnare.
Där finns Stig Strand, Jan Boklöv och Thomas Fogdö. Där finns Lina Andersson, Ida-Theres Nerell och Charlotte Kalla.
Och där finns nu också Sofia Mattsson.
- Det känns nästan lite konstigt att "lilla jag" nämns bland sådana namn, säger hon med ett leende.
Det är dagarna före julafton och Sofia Mattsson har fullt upp. Hon gillar julen.
Men julklappsinköp och pepparkaksbak får inte ta alltför mycket tid i anspråk.
Träningen går fortfarande först. Inte ens på julafton tar Mattsson ledigt. Dopparedagen börjar med ett pass på gymet.
Vi snackar om en tjej som vet vad hon vill. En tjej med psyke.
Har blivit många fler autografer
- Jag vet vad som krävs för att lyckas, det är därför jag tränar två pass om dagen. Redan när jag var 12 år visste jag att jag ville vinna VM, säger Sofia Mattsson när vi slagit oss ner hemma i hennes kök.
Mattssons målmedvetenhet har redan tagit henne långt. Hon är bara 20 år men har en meritlista som snarare liknar en 30-årings:
VM-guld, EM-silver, EM-brons, 12:a på Peking-OS, två JVM-guld och otaliga SM-titlar.

- Brinner man för något på riktigt kan man nå hur långt som helst. Jag tror att allt är möjligt om man bara vill och satsar. Det har jag visat, säger Sofia Mattsson.
Anmärkningsvärt är att 2000-talet i Norrbotten har dominerats av idrottstjejer. Sedan Alviks fotbollsdamer fick NSD:s medalj 2001 har bara kvinnliga idrottare fått priset.
- Häftigt. Det visar att det finns många målmedvetna tjejer här uppe som är villiga att göra vad som krävs för att bli bäst, säger Sofia Mattsson som tack vare sina framgångar de senaste åren blivit en stor förebild bland unga tjejer och killar hemma i Gällivare.
- Det är fler som känner igen mig nu och jag får skriva ganska många autografer. Det är svårt att säga om jag är en förebild, men jag visar att allt är möjligt för unga tjejer från små städer.
Fick kämpa sig tillbaka till toppen
Sofia Mattsson är uppvuxen i en brottarfamilj av rang. Pappa Karl-Erik är ledare i Gällivare SK och systrarna Johanna och Lisa är båda väldigt lovande inom sporten. Det är bara mamma Catrin som valt ett liv utan brottning.
- Tävlingsinstinkten kan jag tacka mina systrar för. Vi har alltid tävlat om precis allt. När vi var små kunde det handla om vem som hoppade snabbast ner i poolen. Man ville hela tiden vara bäst, säger hon.
När vi kommer in på det gångna året, 2009, funderar Sofia Mattsson ett tag innan hon sammanfattar det med ett enda ord:
- Händelserikt.
Minst sagt.
Hon började året i sviterna av en meniskoperation. Formen var inte alls bra och när hon tävlade på EM i Vilnius blev det snabb sorti för Mattsson som föll i kvartsfinalen.
Det var bara att åka hem och börja om.
- Jag fick slita väldigt hårt för att ta mig tillbaka. Det var en riktig uppförsbacke. I början av året kunde jag inte brottas alls, då hade jag ingen aning om hur det skulle gå, säger hon.
Men med tiden gick det bättre och bättre. Plötsligt hittade hon tillbaka till tryggheten på mattan och när det var dags för VM i danska Herning kände Sofia Mattsson att hon var på gång.
- Redan på första uppvärmningen märkte jag att allting gick väldigt lätt. Kroppen svarade jättebra och jag behövde knappt tänka. Allt kom automatiskt, säger hon och tänker tillbaka på de gyllene VM-dagarna i september.
Och känslan hon hade stämde. Sofia Mattsson gick obesegrad ur hela turneringen.
- När jag vann första matchen på fall tänkte jag att "det här kan räcka långt", säger hon.
VM-semin blev hennes tuffaste match på mästerskapet. Då mötte hon japanskan Yuri Kai, en tjej som redan hade slagit Mattsson två gånger under året.
Har chans att vinna Jerringpriset
- Det var en bra tändvätska. Perfekt att få vinna mot henne i en VM-semifinal.
I finalen gick det av bara farten. Nordkoreanskan Kum-Ok Han besegreades enkelt och VM-guldet - Mattssons första som senior - var klart.
- Då kunde jag inte riktigt fatta det. Jag var som i en bubbla. Men när jag kom hem sprack bubblan och jag fattade plötsligt vad jag hade gjort, säger Sofia Mattsson och berättar om hur det var att stå högst upp på VM-pallen:
- Det var en häftig känsla, nästan det bästa med allting. Arenan var helt tyst och man hörde bara nationalsången. När svenska flaggan höjdes fick jag en liten tår i ögat.
Sofia Mattssons år kröntes tack vare VM-guldet av två högklassiga nomineringar till Bragdguldet och Jerringpriset. Det förstnämnda gick till skidskytten Helena Jonsson, medan Jerringpriset delas ut i samband med Idrottsgalan i januari.
- Men jag tror nog att Helena Jonsson ligger bra till då också, säger Sofia Mattsson.
Hon är bara glad och hedrad över att vara nominerad. Mattssons karriär är ju än så länge bara barnet.
- OS 2012 är mitt stora mål. Då ska jag vara mycket bättre än nu, säger hon bestämt.
Det kan bli prisregn även då alltså.

Nu har Sofia tagit plats i finrummet

2009 började med en skada och ett misslyckat EM. Men det slutade med VM-guld och nominering till både Bragdguld och Jerringpris.Efter sitt succéår tilldelas nu Sofia Mattsson, 20, årets NSD-medalj.- Jag har visat att allt är möjligt, säger Gällivarebrottaren.