Isabelle Andersson hann med att vinna Svenska Cupen med H65 Höör under sin comeback i våras.
Isabelle Andersson var mitt uppe i karriären, hon hade vunnit tyska ligan med Bietigheim, när hon för andra gången drog av korsbandet förra våren.
Efter skadan hade 25-åringen lagt handbollen bakom sig.
– Jag hade väl typ gjort det. När jag flyttade hem gjorde jag rehab för att kunna komma tillbaka. Men jag hade inte tänkt så mycket på det och helt ärligt inte saknat det jättemycket heller när jag inte tränade och spelade, säger Isabelle Andersson.
Men under vintern hörde Ola Månsson, tränare i H65 Höör, av sig. Det var under hans ledning som Andersson fick ett genombrott i Höör.
Men det var inte självklart att hon skulle göra comeback.
– Jag var rätt nöjd med livet i sig. Sen fick jag ju frågan om att gå in och spela slutspel i Höör och tog den chansen. Jag tyckte väl att handboll är rätt kul ändå, haha. Men jag tror lösningen i Boden inte bara handlar om handboll. Så jag hade nog inte varit redo att flytta endast för handbollen igen.
Det är här Isabelle Anderssons civila jobb kommer in.
Hon jobbar som projektingenjör på ett byggföretag i Stockholm och nu kan hon fortsätta att jobba på distans från Boden.
– Jag flyttade ju hem efter mitt äventyr i Tyskland och började jobba. Jag fick en tillsvidareanställning på ett företag där jag trivs väldigt bra i Stockholm. Och var väl inte redo att lämna det. Det var en av de första sakerna jag ville lösa. Boden var väldigt med på det, att lösa den biten och när det gick att få ihop var det inte så mycket att tveka på.
Comebacken i Höör slutade med en semifinalförlust för några veckor sedan.
– I början var det väldigt konstigt. Dels för att jag inte hade rört en boll på så lång tid. Som handbollsspelare tycker man att det känns konstigt om hade haft en veckas uppehåll. Jag hade haft nio månader utan att röra en boll. Det var lite konstigt. Sen kom man snabbt in i det handbollsmässigt igen. Fysiken var inte på topp. Nu får jag väl träna lite innan jag kommer upp till Boden.
Andersson fick mycket beröm för sitt spel i slutspelet.
– Man tänker ju inte jättemycket på hur mycket tajming, rytm och spelförståelse och sånt är färskvara. Det är någonting som bara ska finnas där för dagen. Och det har inte riktigt varit optimalt hela tiden. Sen blixtrade jag till ibland och såg bra ut. Men man känner att det är en bit kvar till toppen som man vet att man kan ha, säger hon och fortsätter:
– Det har blivit bättre och bättre för varje match. Det är ju positivt. När jag började spela visste jag inte ens om knäet skulle hålla. Jag gick i gång ganska tidigt efter operationen, kanske lite tidigare än vad man borde. Det var en liten chansning. Men det har gått förvånansvärt bra.
Isabelle Andersson debuterade i landslaget under hösten 2020. Hon har gjort sex A-landskamper, men inte spelat i något mästerskap.
Isabelle Andersson har drabbats av samma allvarliga skada två gånger i samma knä. Hon drog korsbandet för första gången i genrepet inför OS i Tokyo 2021.
– Då var man ju väldigt inne i handbollen. Man skulle ju i väg och spela mästerskap. Det var två liknande skador, men på två olika platser i livet. Andra skadan blir mycket lättare eftersom man har full koll på vad man går igenom.
Hon har blivit varnad för mörkret under vintertiden i Norrbotten, men säger att hon är beredd.
– Jag älskar ju snö och jag älskar vinter. Så jag hoppas att jag kan få lite fin vinter. I Stockholm är det ju bara mörkt och slaskigt. Så jag hoppas att jag kan få njuta lite av härlig vinter, säger Andersson och skrattar gott.