Det är inte direkt ovanligt att man blir lurad av Asplöven. Inget lag är mer oförutsägbart, ingen förening har stått för fler förvånande utspel och chockvärvningar. Inför säsongen undrade jag om det inte fanns en reell chans att klubben skulle ta in Joe Labero som assisterande och låta honom trolla bort motståndarmålvakterna.
n n Det scenariot hade förvånat mig betydligt mindre än det som faktiskt har hänt.
Per Kenttä har använt sin egen magi. Den är mer jordnära, handlar mindre om rök och speglar än om hårt arbete. Asplöven - en offensiv glidare i division I, alltid med mer handleder än lungor - har blivit ett lag som faktiskt kämpar sig genom eld och svavel för att få åtminstone en pinne med sig hem från kolgruvan.
Jag tycker att det är imponerande.
Det är fler som tycker det.
Asplöven har, trots sina sportsliga framgångar, aldrig fått något brett folkligt stöd ute i länet. Det har funnits en misstänksamhet, en sned blick och en harkling, när man pratat om den ständigt storsatsande klubben från öst.
Det där håller på att förändras. Jag ser det överallt, så fort man träffar någon som är det minsta hockeyintresserad.
n n Trots att Asplöven var mer nederlagstippat än en suovaslindad lämmel i ett gäddakvarium så har laget gjort det bästa som gick av starten på det allsvenska äventyret.
Asplöven har slagit storlag som Malmö och Leksand. Asplöven har skapat massor av positiva rubriker. Men det är bara krimskrams och kattguld.
Det är matcher som den mot Almtuna som Asplöven bara måste vinna på hemmaplan. Det är matcher som inte ger rubriker, men de skapar en trygghet nedåt i tabellen.
n n När man förlorar som Asplöven gjorde i går kvarstår bara den bistra verkligheten och tre poäng ner till strecket.
Det finns ju som bekant ingen rättvisa i den här delen av världen. Trots att Asplöven lyckats med det mesta, trots att det faktiskt känns som att laget blir bättre för varje gång jag ser det, är det fortfarande alldeles för mycket kvar av serien, alldeles för mycket som kan gå fel.
Den mörka tiden är redan här och den kommer inte att bli ljusare.
Hockeyallsvenskan är lång och skoningslös som ett skyttegravskrig och den är aldrig mer oförlåtande än i november, december och januari.
Jag är full av beundran över allt som Asplöven klarat av hittills.
Men.
Jag tror fortfarande inte att det räcker. Så långt stämmer fortfarande det jag skrev efter första matchen mot Karlskoga.
q q Jag har lovat sportgruppens David Lehto - han har satt upp den krönikan från NSD på väggen där hemma - att bokstavligen äta upp de två sidorna om Asplöven håller sig kvar i allsvenskan av egen kraft och jag står för det.
Och i såna fall kommer jag att göra det med ett leende.
Vi ska inte underskatta vikten av ett allsvenskt lag. Jag älskar att Luleå Hockeys Daniel Mannberg kan hoppa i bilen och få matchträning istället för att tvingas flytta hundra mil söderut. Jag älskar att vi har ett större hockeylän, det får gärna bli ännu större när Kiruna vill och kan.
Ingen skulle bli gladare än jag om Asplöven faktiskt håller sig kvar, må det ske via kvalspel eller på annat sätt.
Men jag tror inte på det.
Per Kenttä och hans glada gossar har skapat rubriker, de har gett hockey-Sverige fingret och de har slagit Malmö och Leksand.
Det finns fler saker än tränarnas kavajer som är bra i den här truppen.
Även om de inte kommer att klara sig kvar har de gjort Asplöven till ett lag som vi tar på allvar.
Kanske är det viktigare än någonting annat.