Förutsättningarna inför seriefinalen i Arena Polarica var glasklara. Gästande Kiruna var tvungna att vinna för att kunna sno åt sig förstaplatsen i tabellen.
Då håller det inte att ligga under med 3-0 efter sju minuters spel.
Asplöven tog tag i taktpinnen direkt från nedsläpp, släppte den aldrig och kunde defilera mot en rättvis serieseger.
För de har gång på gång under allettan bevisat att de är det bästa laget. Med betoning på lag.
n n Annars säger 42 mål framåt under de fem senaste matcherna det mesta.
Men frågan är hur långt det räcker? Och är det verkligen så bra att vinna serien och vara direktkvalificerade för playoff III.
Jag grottar inte ner mig i de olika stegen som lagen måste gå för att ta sig till kvalserien mot allsvenskan.
Men för Asplövens del gäller bara ett - det sista.
Fast först väntar tre veckors vila. Det har under årens lopp visat sig vara en nackdel.
I gengäld får Asplöven fördel av hemmaplan i en eventuellt tredje avgörande match.
n n Det har hänt två gånger tidigare - båda gångerna har det slutat med spel i kvalserien. Det gör det i år också.
Annat var det i höstas. Då såg det tunnt ut. Sen kom Jonathan Hedström och Jan Horacek. Sen kom Filip Gunnarsson och Peter Szabo.
Men själv är jag förtjust i kedjan med Johannes Tornberg, Henrik Hetta och Shawn Snider.
Snider såg i inledningen av säsongen ut som en kille de hade plockat från gatan. Tornberg såg ut som en vilsen pojke. Och Hetta gjorde inget större väsen av sig.
n n Nu dominerar de kväll efter kväll. Så även i går.
q q Kirunas glädjeämnen var Joel Fredrikssons två slagskotts-kanoner och att de faktiskt är klara för antingen playoff I eller II.
Det avgörs i den sista omgången.
Men gårdagen var Asplövens.
Från början till slut.