Han hoppar – igen, och igen, och igen. Övningarna varierar men syftet är detsamma: Utveckla skridskoåkningen.
När NSD besökte JRM Skates & Skills första lägerdag i Haparanda så sattes deltagarna på prov.
En av spelarna som fanns med: SHL-veteranen Per Ledin, 36, som i väntan på ett nytt kontrakt har varvat träning med Luleå Hockeys J20-lag med att först vara med på företagets sommarcamp i Karlskoga och nu på tredagarslägret i gränsstaden.
– Det har varit riktigt, riktigt roligt. De har ett djävulskt sinne för detaljer och sen ger de aldrig en tillåtelse att falla in i komfortzonen, utan det är hela tiden att pusha sig själv att bli lite bättre hela tiden, sammanfattar Per Ledin när NSD pratar med honom när han är på väg hem till Luleå igen.
"Jag har jobbat stenhårt"
Att 36-åringen har varit med på de här två camperna handlar egentligen om två saker: Dels vill han bli en bättre skridskoåkare – men han vill också vara i så bra form möjligt och ta chansen när ett kontrakt dyker upp.
– Det här är optimala förberedelser. Dels har man fått träna mycket med J20 och nu har man fått träna ytterligare tolv pass med de här på kort tid. Nu kan man mer och mer fokusera på att bara jobba med farten på J20:s träningar, säger Ledin, som sedan i våras har arbetat med att bli en bättre skridskoåkare:
– Jag har jobbat stenhårt med snabbhet, styrka och explosivitet, sen har jag i sin tur nu jobbat specifikt med att få ut det på isen för att bli mer rörlig och explosiv.
Nu är det bara att nån klubb ringer dig.
– Ja, precis. Eller så får man ringa själv.
Sen utvecklar forwarden:
– Med den sommaren jag har haft och med de läger jag har varit på, med det här att utveckla skridskoåkningen ytterligare ett snäpp. Då tror jag... Visst, alla lag har ju fullt. Men du tackar aldrig nej till en bra spelare – och då är det upp till mig att visa att jag är den där bra spelaren. I värsta fall får man väl bara åka och köra en vecka och så får de bjuda på en lunch helt enkelt. Då har de inget att förlora.
Antagit utmaningen
Att vara klubblös i början av september är inget som Per Ledin är van vid. Men istället för att gräva ner sig har 36-åringen valt att gilla läget och träna hårt.
Riktigt hårt.
– När det kommer en ny situation i livet, kanske som den här då, så resonerar jag som så att du alltid har två val. Antingen så tycker du synd om dig själv eller så får du ta den utmaningen och vända det till nåt positivt och gå all in – och det är det jag har gjort. Jag känner mig som en häst som bara står och frustar och vill ut och köra igång. Vi får se nu om nån jävel vågar släppa mig in mig på tävlingsbanan igen. Det är lite grann där man är. Man känner sig jävligt förväntansfull, man vill in och gnugga nu och trycka på och visa upp vad man går för.
Han tillägger:
– Man är ruggigt sugen. Framförallt så känner man också att man har investerat så hårt just för att nå den där personliga målsättningen, att försöka snäppa upp sig själv på alla olika sätt. Då vill man som ändå testa av det. Det är som att du trimmar vilken bil som helst, du vill ju in och köra. Jag ser fram emot att hitta en klubb, det gör jag verkligen.
Tränarkarriären får vänta
I slutet av samtalet slår det mig: Att övningarna som kördes under dagarna i Haparanda borde vara bra att ha med sig i bakfickan om Per Ledin en dag väljer att bli ledare.
Jag ställde frågan – men insåg snabbt att det är ingenting han har planerat att bli inom den närmaste tiden.
– Jag har inte funderat så mycket så. Men det är klart, har man hållit på med det här i 20, 25 kanske 30 år så är det ju en bra utbildning. Och man själv brinner så mycket för det, för utveckling, hitta nya vägar och inte minst hjälpa andra. Det är ju samma sak i ett lag lite grann, om man spelar ihop. Det går ju också ut på att hjälpa varandra.
Men det är några år bort...
– Jajamen.