Mike Helber har varit med på Linköpings resan från division två till elitserien och kämpade för klubben i 22 år. Han har också jobbat som expertkommentator i tv och spelaragent.
Nu har 54-åringen nytt jobb som strategisk sportchef på Svenska ishockeyförbundet där han bland annat har ansvar för talangutveckling.
Och han håller med Henrik Stridh.
Det är för bråttom.
Han målar upp en bild av talanger som lyfts upp för tidigt och väljer att sluta när framgångarna inte kommer.
– Jag tror väldigt många inom svensk hockey som varit med på ledarnivå har samma känsla. Tittar vi på forskningen, fysiskt och mentalt, är de flesta människorna klara vid 26-års ålder. Allt innan det är att sälja en aktie alldeles för tidigt, säger Mike Helber och fortsätter:
– Vi har tappat processen. Du måste gå högstadiet innan du går gymnasiet. Jag måste få fram ett budskap till alla föräldrar att låta sina söner och döttrar spela tills det är 26. Därefter kan man fatta långsiktiga karriärbeslut.
Henrik Stridh är kritisk till att juniorspelare i svensk hockey flyttas upp från U16, vidare till J18 och sedan J20, för tidigt.
Helber håller med och på torsdag kommer han att presentera ett nytt förslag till SHL-klubbarna för att få till en förändring.
– Jag kommer föreslå för klubbarna att vi begränsar antalet första- och andraårsjuniorer i J20. Exakt hur många är inte bestämt, säger han.
Det finns ofta krav från spelarna själva, deras agenter och föräldrar, om i vilken årskull de ska spela. Om de inte får igenom sin vilja hotar de med att gå till en annan klubb.
– Det är en process där vi på förbundet måste visa vägen och klubbarna måste därefter anpassa sig så de inte själv överhettar systemet, säger Mike Helber.
Det finns risk att klubbar tappar sina lovande spelare då?
– Ja. I och med att det finns en konkurrens mellan klubbarna gör det situationen svårare, men jag hoppas att SHL-klubbarna är stabila och vågar förklara för familjerna vad som gäller. Han ska bli bra när han är 25-26 år gammal, då ska han vara färdig och spela i NHL, men fram till dess måste han få tid att utvecklas. Det är många killar som skulle må bättre av att ta saker och ting enligt en långsiktig plan.
Vad är ditt råd till föräldrar?
– Tänk långsiktigt och jämför det med skolgången och vad det innebär. Där måste de allra flesta göra steg 1,2 och 3 innan man går vidare. Finns det unika människor? Jo, det finns en var tredje år, så de är ovanliga.
Vad är riskerna om man skyndar på processen?
– Att man slutar för tidigt för att man inte mår bra av det och är inte med sina kompisar.
Mike Helber tror det handlar om ekonomiska intressen.
– Det är status och man vill att sitt barn ska bli rik på idrott. Jag har tre barn och har inte satt dem i idrotten för att de ska bli rika. Jag har gjort det för lagsammanhållning, ledarskap, hårt jobb och fysisk aktivitet. Vi måste koppla bort pengarna och idrotta av rätt anledning. Och den är inte att bli multimiljonär.
Mike Helber, som är uppvuxen i Michigan, kom själv till Sverige som 22-åring och spelade med Linköping i division 2.
– Vi mötte lag som Grästorp, Mörrum och Osby. Jag fick lära mig ett nytt land, nytt språk och utvecklades och spelade bättre. Jag träffade en kvinna och fick barn. Ja, hockeyn har gett mig hela mitt liv, men jag har aldrig blivit rik på att spela hockey.
Inte ens i slutet, när ni spelade i elitserien och du var lagkapten?
– Nej, jag hade 40 000 i månaden. Som 32-åring var 40 000 mycket pengar, men det är inte som att jag blev multimiljonär. Min poäng är att hockeyn har varit vägen för mig i livet och tack vare den fick jag göra så mycket saker. Jag hoppas att många föräldrar tänker: "Vad kan hockey göra för mig och mitt barn?". Hockey ska vara en möjliggörare, inte bara se "proffs, proffs, proffs – NHL, NHL, NHL"