Det är enligt honom ett beslut som har vuxit fram under flera års tid.
– Jag har velat rätt mycket, säger Anton Tano och tillägger:
– Jag bestämde mig när vi satt på en buss någonstans i de värmländska skogarna. Jag hade inte ro att vara i stunden, utan det var för mycket, helt enkelt.
Han håller på att utbilda sig till läkare och tycker det har varit svårt att få tiden att räcka till
– Jag har blandade känslor inför det här. Det kommer säkert att kännas tomt när de andra sätter igång om två veckor. Hockeyn har ju varit en stor del av mitt liv. Det känns samtidigt skönt. Division ett är en tuff serie att spela i. Det är träning nästan varje dag och man är bortrest varannan helg. Så de senaste åren har varit intensiva. Jag kommer eventuellt också att jobba lite extra på hjärtavdelningen som jag har vikarierat på i sommar vid sidan av mina studier. Sedan ger det här ju mig tid över till mina andra intressen, säger Anton Tano.
Han utesluter samtidigt inte en framtida comeback.
– De har sagt att jag är välkommen tillbaka om jag ångrar mig och vi pratas vid regelbundet, säger Anton Tano och tillägger:
– Jag kommer i alla fall att fortsätta träna, nu får jag också chansen att bygga upp mig lite, jag har ju ont lite här och var. Jag har haft problem med en höft och min ena fot.
Är du nöjd med det du har åstadkommit inom hockeyn om det här visar sig vara slutet för dig?
– Nej, det kan jag inte påstå, säger han – och skrattar – innan han fortsätter:
– Jag är nöjd med det jag har presterat under mina år i division ett, men jag har haft ambitioner om att spela på en högre nivå. Och det har jag inte fått. Jag fick inte heller vara med om att vinna något, vilket var det som gjorde att jag spelade så länge som jag gjorde.