I torsdags satt jag i podcasten Inget Halvvägs med bland annat Luleå Hockeys relativt nyblivna ordförande Anki Wiklund. Bland mycket annat pratade Wiklund om hur stolt hon var över föreningens damsatsning, sin förvåning över att inte fler SHL-klubbar inte kopierat den rakt av – samt var tydlig med att vägen framåt var en jämnare liga med fler matcher som betyder något.
– Men, sa Wiklund, det är ju inte vi som ska sänka oss till de andra lagen – det är ju de som ska upp i vår nivå.
Wiklund har både fått som hon ville – och precis tvärt om.
För serien är jämnare än på mången god dag. Men inte fan är det för att övriga lag höjt sig till Luleås nivå.
I fjol startade nordamerikanska proffsligan PWHL och stal direkt Luleås lokalproducerade omslagskvinna Johanna Fällman. I år fick Luleå tillbaka Fällman – men tappade istället ett koppel landslagsspelare från Sverige, Finland och Tjeckien. Vad betyder det? Ja, i grund och botten detta: Fler lag får chansen att vinna.
Att Luleå var förbannat bra i fjol råder det inga tvivel om. För bra? Det beror på varsifrån du tittar. Klart är i alla fall att inte särskilt många trupper i världen tålt att tappa spelare av samma dignitet, i samma mängd – och ändå nämnas som en realistisk guldkandidat.
Någonstans här finns en intressant filosofisk frågeställning: Är det bättre med matcher som betyder något – eller är det viktigaste att spelarna är så skickliga som möjligt? Min inställning är en gubbes, har alltid varit det. För mig är det känslorna som skapar idrott, inte individuella prestationer, jag bryr mig mer om nerver än tiktokdribblingar. Det är större att vinna smått än stort – och där någonstans hittar vi den här säsongens ingångsvärde.
För även om Luleå tappat väldigt mycket klass finns det fortfarande en hel del kvar. Att några av Luleås stjärnor försvunnit skapar utrymme för 19-åringar att sprätta in matchavgörande puckar från blå. När ett fönster stängs öppnas ett annat – och att det är lite trängre spelar ingen som helst roll så länge Luleå Hockey/MSSK klarar av att klämma ut SM-pokalen genom det.
Djurgården är ett lag för mitten av tabellen, ungt och snabbt med en riktigt fin målvakt. De kommer att bli en obehaglig överraskning för många den här säsongen.
Luleås spelare? De kommer inte att överraska någon. Men de kommer att slåss om guldet – precis som vanligt.