Efter 25 år på var sitt håll återförenades de jämngamla barndomskompisarna Anders Burström och Kristofer Näslund i Frölundabåset 2020. De spelade ihop i Luleå Hockey redan som knattar och upp till J20.
Vi möter upp Näslund högst upp på Avenyn vid Poseidonstatyn. Det visar sig att han har fått ett tips av sin fru Kristin om ett kafé som citat: "Har stans godaste kaffe". Vi promenerar ner längs med paradgatan och viker sedan in på tvärgatan Geijersgatan och tar oss in på Viktors Kaffe.
Med kopparna på bordet inleds intervjun. Och ja, Frun Kristins tips om det goda kaffet kan även undertecknad go i god för.
Den nu 49-årige Kristofer Näslund växte upp på Björkskatan i Luleå och var en del av Luleå Hockey framgångsrika årgång födda 1976 genom ungdomsåren. I laget fanns namn som Anders Burström, Mikael Lövgren, Anders Lindqvist och Jakob Gunler med flera. Mattias Öhlund anslöt även från Piteå men etablerade sig ganska snabbt i A-laget.
Näslund minns tillbaka på de framgångsrika ungdomsåren. En viss Lars "Osten" Bergström var magister på hockeygymnasiet.
– Vi hade en otroligt hög tävlingsnivå i 76-gänget. Den tävlingskulturen hade vi med oss hela vägen från att vi var små. Det var mycket mängdträning och vi nötte extremt mycket skridskoåkning. Under alla år var det väldigt, väldigt hett på träningarna och en otrolig konkurrens. Det var nästan högre tävlingsnivå mellan oss på träningarna än var det var när vi mötte andra lag, säger Näslund.
Dessa förutsättningar ledde så klart till bra resultat nationellt.
– VI var i SM-final mot Huddinge i U16 och mot Rögle i J18. Tyvärr förlorade vi bägge, men det var på håret. Det var jobbigt för vi var ju vana att vara bäst och aldrig förlora, säger han.
Hur var det att ha "Osten" på hockeygym?
– Han var stenhård. Han körde tematisk undervisning där vi 08.00 på morgonen nötte massvis med övningar som vi var tvungna att plugga in innan. För mig som är morgontrött var det jobbigt. Jag älskar ju hockey men det var väldigt påfrestande att kliva upp tidigt och prestera. Jag är inte smart första halvtimmen om jag säger så.
Samtidigt är han tacksam för att "Osten" var så ihärdig.
– Han hjälpte mig mycket med att få fart på benen eftersom jag hade för låg frekvens. Det var "Osten" som såg till att jag blev ganska snabb som seniorspelare sen.
Vi kommer återkomma till "Osten" senare i texten. Det visar sig nämligen att den förre detta Luleåtränaren och sportchefen inte hade glömt bort Näslund – 15 år efter han lämnat staden.
Mattias Öhlund, Anders Burström och Mikael Lövgren, som samtliga var bofasta i juniorlandslaget, fick tidigt chansen i Luleås A-lag. Trion var ju också bofast i laget när Luleås hittills enda guld på herrsidan säkrades i Frölundaborg 1996.
Men även Näslund fick chansen i SHL, dåvarande elitserien. Totalt noterades han var två uppträdanden och han tränade med laget med jämna mellanrum. "Osten" var ju då också tränare för laget.
Att kliva upp i ett seniorlag på den tiden var något annorlunda än hur det ser ut i dag. Klimatet var minst sagt hårdare.
Näslund minns tillbaka på två incidenter som etsats sig fast.
– Det var en tuff miljö för oss yngre som kom upp. Jag minns under en jongleringsuppvärmning med Jarmo Myllys så tog han emot bollen med ena foten och sedan drog en volley rakt i huvudet på mig. Det var det första han gjorde, säger Näslund som också minns en incident med backen Stefan Jonsson.
– Jag var ju ganska hänsynslös i min spelstil även som junior och jag kommer ihåg att jag hopptacklade in i Stefan Jonssons huvud så att han fick gallermärken i ansiktet. Han blev inte så glad.
Frölundas Luleåtrio i båset. Men till nästa säsong splittras trion då Roger Rönnberg flyttar till Schweiz och Anders Burströms kontrakt löper ut. Kristofer Näslund blir dock kvar, hans kontrakt med Frölunda sträcker sig till våren 2027.
När det stod klart att Näslund inte fick något A-lagskontrakt med Luleå gick flyttlasset söderut.
Efter en kort sejour i allsvenska Mariestad följde en kort sejour i Björklöven. Sedan kom ett, som skulle visa sig vara ett livsdefinierande, beslut inför säsongen 1998/1999.
En då 22-årig norrbottning på vift skrev på för Bofors IK (nuvarande Bik Karlskoga) och flyttade till värmländska Karlskoga.
Det han inte visste då var att han skulle spela för klubben i 16 år, vara tränare i fyra år, utbilda sig till gymnasielärare, träffa sin blivande fru och sen bli pappa till sonen Vilhelm och dottern Ellie i sin nya hemstad.
Med sin historia i föreningen nådde han ikonstatus bland supportrarna och inför en match i Nobelhallen 2020, förärades Näslund med att få sin tröja med nummer 24 på ryggen upphissad i taket.
– Först spelade jag för grabbarna i laget, sen efter några år spelade jag för föreningen och sedan blev det att jag spelade för hela staden och regionen. Jag blev en del av väggarna på något sätt.
– Jag hade ett mål under hela spelarkarriären där och det var att ta klivet upp till SHL.
Så blev det dock inte, men det var nära några gånger.
– Vi hade ett fantastiskt lag 05/06 där vi borde ha kunnat gå upp. Men samma år hade Malmö ett superlag och tog klivet upp. Sedan har vi även spelat avgörande matchserie i bäst av sju, men Rögle tog hem den matchserien.
Näslund gjorde 16 säsonger i allsvenska Borfors (Bik Karlskoga) där han fick ikonstatus. Hans tröja nummer 24 hissades upp i taket i hemmaborgen Nobelhallen 2020.
Men han skulle ta sig till högstaligan till slut. Men då som tränare.
Efter att ha avslutat sin karriär som spelare i Bik Karlskoga efter säsongen 2014 tog han klivet in i båset. Efter fyra säsonger som tränare där, där han även var ansvarig för stadens hockeygymnasium, värvades han till Frölunda.
– Jag hade kontakt med Christian Lechtaler (klubbdirektör i Frölunda) i flera år och tre år efter första kontakten bestämde vi oss för att flytta ner.
Det blev succé direkt. Under första säsongen i Göteborg stod Näslund i båset när Frölunda säkrade både SM-guld och CHL-guld.
– Det blev en bra start så klart. Sedan vann vi CHL igen året efter. Skönt så klart, jag hade ju under hela min karriär jagat efter att få vinna något, säger han.
Under sin första säsong i Frölundabåset, 2018/2019, fick Näslund lyfta både SM-bucklan och CHL-bucklan. Vi träffade honom på samma plats som han firade guldet på då, Götaplatsen högst upp på Avenyn, för att prata om hans karriär som startade i Luleå.
Näslund är den tredje länken i Frölundas tränartrojka med Luleåbakgrund tillsammans med Roger Rönnberg och Anders Burström.
Barndomskompisarna Näslund och Burström som alltså återförenades 2020 när den sistnämnde skrev på för klubben. Det finns en story till varför det blev just "Burra".
Rönnberg bad Näslund åka hem och fundera ut ett namn som skulle kunna passa in. Samtidigt skulle Rönnberg göra samma sak. Dagen efter var det dags för utvärdering.
– Jag gick igenom massvis med personer men bara ett namn kom upp, det var Anders Burström. Roger fick upp ett namn och det var Anders Burström. I samma veva på den dagen hade Joakim Fagervall ringt till Roger och sagt att han kunde lägga ett gott ord för Anders Burström, säger Näslund och fortsätter:
– Det var ganska roligt. Alla tre hade bara ett namn.
Hur är det att möta Luleå Hockey?
– Det känns speciellt för oss alla tre och jag tror vi har lite extra energi i båset mot just Luleå. Man vill visa att man är bra när man kommer "hem", säger han.
Lars "Osten" Bergström fick inte det besked han hade hoppats på när Kristofer Näslund svarade på telefonsamtalet.
Till sist. Hur var det då med "Osten" Bergströms samtal till Kristofer Näslund egentligen.
– "Osten" ringde mig 2012 och frågade om jag ville spela med Luleå. Men jag tackade faktiskt nej.
Oj, varför då?
– Av flera orsaker. Jag var 35 år och kände att jag hade haft mina bästa år, vi hade precis fått barn och just köpt ett hus i Karlskoga och jag hade dessutom precis fått jobb på ett idrottsgymnasium.
Så du hade alltså chansen att få spela i SHL trots allt?
– Ja. Men jag tror också det var en grej för att få upp Linus Persson. Jag bildade radarpar med honom i Karlskoga och "Osten" såg kanske oss som en paketvärvning. Jag tror även "Osten" ville ha upp mig för att kunna börja jobba på hockeygymnasiet i Luleå efter karriären, säger Näslund och fortsätter:
– Jag sa till honom "Men va fan, varför ringer du nu? Det är ju tio år för sent".
Linus Persson lämnade för Luleå, men Näslund blev kvar i Karlskoga.
Frölunda spelar nu kvartsfinalserie mot Timrå. Där leder Frölunda med 3–2 i matcher.