Truppen från 1995 med namn som bland annat Jarmo Myllys, Tomas Holmström, Jan Mertzig och nuvarande general managern Stefan "Skuggan" Nilsson satte sig på en buss i Luleå.
Slutdestinationen på resan var Björkliden – men det var bara början på det hela.
De något udda uppladdningarna började dock redan året innan.
94/95 tog Bergström och Bäckström med laget till Nikkaluokta för att vandra upp på Kebnekaise och den expeditionen gick under arbetsnamnet "Toppkänsla".
Året efter så var det dags för de vedermödor som skulle ta laget till klubbens första SM-guld.
– Den gick under projektnamnet "Från topp till topp" och skulle spegla säsongen i helhet. Vi skulle bestiga elva olika toppar på resan och dessa elva toppar fick symbolisera de elva andra lagen i serien. Vi skulle besegra alla elva, säger guldtränaren Lars "Osten" Bergström.
Hur det gick på isen vet nog de allra flesta – det slutade med föreningens första SM-guld.
Hur mycket gav det laget att åka på de här resorna?
– Det är svårt att värdera, men spelarna gillade aktiviteterna och är något som de minns under lång tid.
När Thomas Bäckström och Lars Bergström tog över Luleå Hockey efter sparkade Sakari Pietilä så var det ett lag som säsongen innan kom tia i Elitserien, men året efter så tog man sig till semifinal.
– Det hade varit lite så laget var. Att man ett år var högt upp för att året efter vara en bit ned i tabellen och det blir jobbiga vandringar att åka upp och ned i tabellen. Som lag så behöver man stabiliteten för att orka hela vägen.
– Jag vill ändå tro att våra tufft lagda ribba hjälpte oss.
Var det bara för att lägga ribban som ni gjorde de här fjällresorna?
– Nja, på den tiden så hade vi någon form av uppstart med ett tema. Det handlade om att få in teamwork och att få visa upp vårat fantastiska Norrbotten.
Ribban som lades av tränarduon handlade om att bygga mental styrka i truppen.
– Vi började det hela med att trycka upp löpsedlar där det stod "Luleå tar guld" och sedan delades dessa ut till varje spelare.
Varför då?
– Det handlade bygga upp en mental bild. Vi höjde kravbilden markant och vi ville införa en vinnarmetalitet. Det här var bara en ingrediens i det hela, säger Bergström.
Det var ett ganska kaxigt sätt att ta sig an säsongen på, eller?
– Jag kan tycka att det är lite tramsigt när man försöker baissa sina chanser och förväntningar. På den nivån så handlar det om att vinna och inget annat, säger Bergström och fortsätter:
– Vi bestämde oss tillsammans att vi hade tagit på oss uppdraget för att vinna guldet.
Om guldet i sig inte räcker som trevligt minnen för tränarduon så minns de andra saker.
Vilka minnen har du från fjällturerna?
– Det finns foton från de här resorna som ser ut som bildmontage. Vi hade fantastiskt väder och väldigt roligt.
Bergström förklarar vidare att han i dag kan känna sig väldigt tacksam för att han och kollega Bäckström fick chansen att ta hand om laget.
– Vi är två ungdomskompisar som fick förmånen att träna vår egen moderklubb. I konkurrens med namn, som Tommy Sandlin, Conny Evensson, Leif Boork, Pär Mårts och Timo Lahtinen, som man hade sett upp till tidigare.
– Fast det gick ju ganska bra ändå.
Att det blev en resa just i år handlar kanske mer om att de två vännerna under lång tid funderat på att göra om resan.
– Jag och Thomas har pratat om att åka tillbaka hit igen, men det har hela tiden kommit något mellan. Nu bestämde vi oss för att det skulle passa perfekt eftersom att det är 25 år sedan vi var här med laget.
– Fats arbetsnamnet var ju tvunget att ändras så det fick bli "Från topp till hopp", skrattar Bergström.
Vad är andemeningen i det arbetsnamnet?
– Att vi skulle gå där vi gick för 25 år sedan och sedan gör vi ett "Stina Dabrowski-hopp" med hopp om att Luleå Hockey ska vinna guld igen. Det är för länge sedan som herrlaget gjorde det.
– Det känns ensamt att ha tagit föreningens enda guld på herrsidan. Nu välkomnar vi dagens spelare och ledare i Luleå Hockey till att göra oss sällskap.
Hur ser ni på lagets chanser den här säsongen?
– Vi tror att det är goda möjligheter till att det händer den här säsongen.
Den i förtid avbrutna säsongen kanske är det bästa läget som laget haft i närtid på att fullborda en säsong med ett SM-guld. Fast då kom corona in i bilden och vände upp och ned på alltsammans.
– Det var lite uppdukat för Luleå förra säsongen och det var väldigt snöpligt att chansen bara försvann.
Hur mycket har du och Tomas pratat om det som hände 1995 under den här resan?
– Vi har skrattat väldigt mycket under de här dagarna. Det har poppat upp detaljer hela tiden och det är bara härliga minnen som gör sig påminda.
Blev det elva toppar även nu?
– Nja jag vet inte, men det måste bli 13 toppar nu eftersom det är 14 lag i SHL. Vi har gått i samma fotspår som då. Det blev nostalgiskt och vi kunde se "Holmas" (Tomas Holmström) fotspår.
Var det lika lätt nu som 1995?
– Nja det vill jag inte säga. Det var nog ganska mycket spänstigare då och just nu känns det ordentligt mycket i kroppen, säger Bergström från hotellet i Björkliden.
Finalserien 1996 har gått till historien som en av de allra tuffaste rent fysiskt.
Matchserien började den 31 mars 1996. Första mötet var i Delfinen i Luleå och bara 41 sekunder in i den första perioden dunkade tuffingen Tomas Holmström in 1–0 och när de första 20 minuterna var avklarade ledde hemmalaget med hela 5– 0. Givetvis var kapitel ett avgjort redan där och slutresultatet skrevs till 7–1.
Match två, i Frölundaborg, blev en helt annan historia.
Inför 9293 hysteriska fans lyckades hemmagänget kvittera finalserien till 1–1 i matcher. Det smällde i varenda byte, publiken hetsade på Frölunda in i det sista – och man stod för en magisk tredjeperiod och vann med 6–2.
I den tredje finalen kopplade norrbottningarna greppet. Spelet blev sämre men det blev om möjligt, ännu tuffare ute på isen. Ett exempel är när Luleås Johan Rosén fullkomligt körde över Frölunda-backen Petteri Nummelin. Resultatet blev en hjärnskakning. Och av bara farten fick Stefan Larsson fingret avslaget.
I den avgörande SM-finalen blev Luleå Hockeys drömstart guld värd. 8.20 in i period ett smällde Jan Mertzig in 1–0 i spel fem mot tre. Drygt 20 sekunder senare var det Lars Hurtig som utökade Luleås ledning till 2–0.
Luleå Hockey blev svenska mästare säsongen 1995/1996 inför 9212 åskådare i Frölundaborg.