Johansson: Varenda match blir en enda lÄng plÄga

AvstĂ€ngningar hit, bortdömda mĂ„l dit och filmningar vart ni Ă€n tittar. SHL Ă€r en organisation i otakt med bĂ„de samtid, publik och aktiva. Det finns lösningar pĂ„ problemet – men jag tvivlar pĂ„ att SHL klarar av att hitta dem.

SjÀlvkritisk. LuleÄ Hockeys vd Stefan Enbom Àr orolig för att sporten ska tappa fansen.

SjÀlvkritisk. LuleÄ Hockeys vd Stefan Enbom Àr orolig för att sporten ska tappa fansen.

Foto: PÀr BÀckström/Frilans

Ishockey2017-04-05 11:00

Det har inte varit nÄgot dÄligt SM-slutspel, i alla fall inte sedan LuleÄ Hockey Äkte ut. Finfina matcher mellan Frölunda och SkellefteÄ, smÄgrinigt mellan VÀxjö och Malmö, det har varit fler skrÀllar Àn nÀr min ettÄring sliter ut kastrullerna ur hörnskÄpet.

ÄndĂ„ slĂ„r en av teven med gamnacke. Varje jĂ€vla gĂ„ng. Den sport jag en gĂ„ng lĂ€rde mig Ă€lska hĂ„ller pĂ„ att förvandlas till en steril pappersprodukt.

Är det inte felaktigt bortdömda mĂ„l sĂ„ Ă€r det felaktigt godkĂ€nda. Är det inte konstiga avstĂ€ngningar sĂ„ Ă€r det mĂ€rkliga domslut. Är det inte huvudlösa överfall sĂ„ Ă€r det fega filmningar. Böter för engagemangsutbrott, axelryckningar för rasism – var jag Ă€n tittar ser jag en liga sĂ„ fullstĂ€ndigt i otakt med sin samtid, sina fans och sina aktiva att det Ă€r svĂ„rt att se hur det skulle kunna bli vĂ€rre ens om de ansvariga verkligen försökte.

Allt det hÀr har naturligtvis sina rutiga skÀl och randiga orsaker.

Det började vÀl egentligen med att red line offside togs bort ur regelverket och spelförstörande moment började bedömas betydligt striktare. Det höjde farten ute pÄ isen.

Efter det började svensk ishockey utarmas frÄn fler hÄll Àn NHL: AHL började plocka över talangerna, KHL och NLA började sno de etablerade spelarna och de som blev kvar kanske inte alltid var de som hade bÀst kompetens att klara av det högre tempot.

Det dĂ€r blev inte bĂ€ttre av att serien utökades. Den talangbas som fanns tunnades ut Ă€nnu mer – och dĂ„ pratar jag bara om spelarna. Jag har inte ens börjat prata om domarna.

Jag Àr och har alltid varit av den bestÀmda meningen att domare egentligen inte kan avgöra utgÄngen av matcher. NÀr en elitidrottare skyller pÄ domarna Àr det bara en skyddsmekanism, ett sÀtt att befria sig sjÀlv frÄn ansvar för det fiasko som varje enskild förlust innebÀr i varje potentiell vinnares huvud. Det kan vara skönt att ha nÄgon annan att lasta över bördan pÄ ibland, naturligtvis har jag understundom gjort det sjÀlv, men jag har alltid hÀvdat att det inte Àr en konstruktiv vÀg framÄt.

Aldrig nÄgonsin har jag varit mer benÀgen att underkÀnna mitt eget resonemang Àn de senaste sÀsongerna.

En ny generation domare har tagit plats i rampljuset, de har blivit heltidsproffs och har alla förutsÀttningar för att nÄgon gÄng i framtiden faktiskt bli den finaste samling rÀttskipare som landet skÄdat pÄ skridskor.

HĂ€r och nu?

De framstÄr lika redo som en grÄsten Àr redo för OS-finalen pÄ 200 fjÀril. De gör fullstÀndigt oförklarliga misstag. De verkar snarstuckna och griniga. Det framstÄr till och med som att de ibland undviker att döma och hellre överlÄter ansvaret Ät situationsrummet.

Det Ă€r, naturligtvis, inte domarnas fel. De har kastats in i en situation som de egentligen inte Ă€r redo för, precis som spelarna generellt inte Ă€r redo för att instinktivt reagera med den snabbhet som krĂ€vs i den nya hockeyn. Allt som allt bildar det en situation som krĂ€ver lĂ„ngsiktiga strategier, eftertanke, utbildning, uppföljningar och tydlighet. TyvĂ€rr – för svensk hockeys skull – Ă€r det min fasta övertygelse att Svenska Hockeyligans organisation bara precis klarar av att sĂ€tta pĂ„ sig skorna pĂ„ rĂ€tt fot.

Det hÀr Àr naturligtvis inte konstigt.

Svenska klubbar har historiskt sett aldrig försökt göra nÄgot annat Àn att konkurrera ut alla andra, att fÄ dem att verka för svensk ishockeys bÀsta Àr lika naturligt som att fÄ en sÀck vildkatter att jama i stÀmmor. Jag tror nu inte att det sitter 14 gubbar i chesterfieldfÄtöljer och rullar konjak i kupor medan de skrockande konspirerar mot svensk breddhockey genom cigarrÄngorna. DÀremot tror jag att svenska klubbledare Àr sina egna klubbar frÀmst. Ett trendbrott vore pÄ sin plats.

Nu.

FrĂ„n och med sĂ€songen 2018/2019 kommer ett nytt tv-avtal att trĂ€da i kraft, som ska ge varje SHL-klubb ytterligare 10-15 Ă„rliga miljoner. FrĂ„gan som klubbarna – det Ă€r de som bestĂ€mmer över SHL-organisationen – mĂ„ste stĂ€lla sig Ă€r den hĂ€r: Behöver vi verkligen de pengarna?

Mitt svar Àr nej. De kommer bara att leda till elÀnde.

15 miljoner till i klubbkassan kommer inte att göra utvecklingsarbetet sĂ„ bra att redan tillgĂ€ngliga spelare förvandlas till Sidney Crosby eller ens Linus Klasen. 15 miljoner ger förvisso chansen att vĂ€rva ett par toppspelare – men det gör inte den hĂ€r ligan mer intressant. 15 miljoner kommer dĂ€remot att göra redan vĂ€lbetalda och i ett internationellt perspektiv medelmĂ„ttiga spelare Ă€nnu mer vĂ€lbetalda, 15 miljoner kommer att göra klyftorna mellan seriesystemen Ă€nnu bredare.

Det Àr det sista som svensk ishockey behöver.

SHL-klubbarna kan ta fem miljoner var av de dÀr pengarna, det rÀcker till ett par trÀnartjÀnster pÄ ungdomssidan samt uppdaterad infrastruktur för trÀning. TvÄ- tre miljoner per klubb kan skickas ner till de allsvenska lagen, eftersom det skulle ge dem chansen att spetsa sin utvecklingsverksamhet Ànnu mer. Det Àr en liten summa, men trots allt lika mycket som allsvenska klubbarna men trots allt lika mycket som de allsvenska klubbarna fÄr frÄn sitt tv-avtal. Dessutom vore det en snygg gest, ett tack för all hjÀlp med framtida och forntida spelarutveckling. Resterande pengar mÄ det vara fem miljoner eller tio, ser jag gÀrna anvÀndas till att utveckla svensk hockey. Kanske en fond som klubbar kan söka bidrag frÄn, kanske en tankesmedja som jobbar ur bÄde spets- och breddperspektiv, definitivt förstÀrkningar i den befintliga SHL-organisationen för vidareutbildningar och uppföljningar av sportsliga mÄl.

För mig stÄr det klart Àr att nÄgot mÄste göras. FrÄgan Àr hur SHL tÀnker. För att anvÀnda Stefan Enboms, vd för LuleÄ Hockey, sjÀlvkritiska ord i min intervju för ett par veckor sedan:

NĂ€r folk stĂ„r och skriker ”SHL – hockeymördare” pĂ„ arenorna har ni gjort nĂ„got fel.

Krönika

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!