Pär Bäckström är en av länets mest meriterade och ansedda sportfotografer. Han började jobba på NSD 1988 och där var han var kvar fram till 2016, när han blev frilansande fotograf.
Genom åren har Pär Bäckström fotat allt möjligt, inte bara sport. Men här har vi valt ut 24 minnesvärda bilder där han fångat ögonblicket med sin kamera. Förutom att bevaka Luleå Hockey under de flesta av klubbens största ögonblick har han även gjort en del resor till Nordamerika och bland annat fotat länets NHL-proffs samt landslagsturneringar.
Hockeykalendern består av 24 luckor och vi bjuder på en ny "lucka" med hans foton och hockey-nostalgi varje dag fram till julafton. I dagens lucka får vi följa med Luleå Hockey till Kebnekaises topp.
Inför säsongen 1994-95 bestämde sig Lars "Osten" Bergström och Thomas "Brocke" Bäckström för att de skulle ta med Luleå Hockeys spelartrupp på en resa upp till Kebnekaises topp.
Och de skulle inte ta den enklare vägen, nej, de skulle ta sig till Nikkaluokta fjällstation och sen bestiga toppen.
Förutom spelare och ledare fanns bland annat den rutinerade bergsbestigaren Rickard Strand, som bland annat varit med på en expedition som försökt ta sig upp på Mount Everest. Men även fotografen Pär Bäckström, som skulle föreviga äventyret. Ingen lätt uppgift då han, förutom den vanliga packningen, även var tvungen konka på tung kamerautrustning. Som tur var fick han hjälp av några spelare att bära allt.
– "Osten" gjorde ju alltid team building-svängar inför säsongen och det här året var det Kebnekaise som gällde. Rickard Strand jobbade som gymnastiklärare på den tiden och han var en jäkligt bra ledare. Vi vandrade upp från den östra leden, den västra är ju enklare att ta sig fram på. Efter den östra går man över mer glaciärer och måste klättra, nästan lodrätt, efter bergsväggar sista biten upp till toppenplatån, säger Pär Bäckström.
Det här var på en tid innan det blev skärpta säkerhetsregler kring klättringen.
– Jag undrar om vi ens hade hjälmar på oss? Det var helt sjukt egentligen. Visst fanns det lite rep och fasta fotsteg, men den där branten är 20-30 meter, tappar du taget, de slår du ihjäl dig. Efter att vi var upp dog det två personer efter den där leden. Det var då rekommendationerna om att du måste ha en guide och fasta linor som du ska kopplas fast i infördes, som i riktig bergsklättring. Men när vi gick så var det inte så, på ett sätt var det helt otroligt vilken risk det var.
Och det fanns spelare som hade höjdskräck och inte direkt njöt av att svinga sig efter bergsväggar och annat. Bäckström själv ville ta bilder när spelarna tog sig fram, vilket gjorde att han var tvungen att hålla sig en bit före.
– Vi klättrade upp och jag är inte så höjdrädd, jag ville ju upp före de andra och ta bilder i riktning neråt när det kom spelare. Jag minns en som hade riktigt jobbigt, han grinade nästan och tyckte att det var skitjobbigt då han var höjdrädd. Alla tyckte nog inte att det där var så jäkla "nice."
– Det var mycket skrik på mig där ett tag. När jag kom upp över någon avsats så gick jag ut på den för att ta bilder. Då var det någon som skrek: "Bäckström, försvinn härifrån, fort så in i helvete". De gillade inte att jag klättrade runt där som en jäkla iller, det var lite cirkus faktiskt.
Det fanns dock en spelare som, precis som på isen, var helt orädd.
– Tomas Holmström var helt obrydd, han klängde på väggarna som ingenting.
– Till slut tog vi oss upp på toppstugan och det är där Holmström och (Mattias) Öhlund står och sitter på samma bild. Där kunde de pusta ut. Det var tur att det var jättebra väder, det är ju lite av ett lotteri och det kan ju vara så att man inte tar sig hela vägen upp dit. Men det gjorde vi.
Men det blev en hel del skratt på den där resan också. Inte minst när en av spelarna blev utsatt för att "practical joke" av några av de andra.
– Ja, det var mycket roligt som hände där också. Jag minns en gång när det var vätskestopp, där alla tog av sig sina ryggsäckar. Då var det några som stoppade gråsten i en annan spelares ryggsäck när denne inte såg.
Vem låg bakom det?
– "Bulan" var inblandad i alla fall. De stoppade ned fyra hyfsade stenar i botten av ryggsäcken och täckte över dem med kläder. Först när det var en mil kvar tyckte den som hade fått stenarna i sin ryggsäck att det var tungt och jävligt. När han öppnade säcken var det 4-5 kilo gråsten i den.
– Då blev det en jakt där någon skulle ha "en fet smäll." Det var mycket sånt där att de skojade med varandra, det var ett jäkligt skönt gäng i det där laget.
Men det var inte bara gråsten som släpades upp. Lars "Lasse" Hurtig hade med sig något annat.
– "Lasse" Hurtig skulle till varje pris ta med en klubba till toppen, så han stod och slog puckar från toppen. Jag har någon bild på det också någonstans men jag har tyvärr inte hittat igen dem.
När Pär Bäckström och Luleå Hockey hade tagit sig till toppen blev fotografen fick fotografen och några av spelarna åka helikopter ned från Kebnekaise.
Detta för att Bäckström skulle kunna ta några bilder på laget på toppen.
Lucka 1: Jaros monstertackling
Lucka 2: Mattias Öhlund och Mark Messier
Lucka 3: Supportrarnas känslosamma hyllning till Janne Sandström
Lucka 4: Historiska SM-guldet för Luleå Hockey/MSSK
Lucka 5: En annan sida av Sergei "Bam-Bam" Bautin
Lucka 7: Mikael Renbergs första byte i NHL
Lucka 8: Tomas Holmströms hyllning i Detroit
Lucka 9: Justin Williams ritual i Luleå Hockey
Lucka 10: Fotot som gjorde NHL-fotograferna avundsjuka
Lucka 11: Luleåbackens superdebut "Ny stjärna var född"
Lucka 12: Fansen tog emot guldhjältarna på Kallax -96
Lucka 13: "Scotty Bowman bjöd in oss på sitt kontor"
Lucka 14: Tumba lär Skuggan hur man golfar
Lucka 15: Mirakulösa vändningen bakom Luleås CHL-guld
Lucka 16: Wayne Gretky och Mikael Renberg
Lucka 17: Tvillingarna Abbott i sitt rätta element
Lucka 18: Dragen som blev vändningen för Luleå Hockey
Lucka 19: Bautin flexar musklerna och lyfter floppen
Lucka 20: Kapten "Skuggan" tar Tre kronor till VM-final
Lucka 21: Myllys, Jutila och Nieminen hyllas på Sergels Torg
Lucka 22: Mikael Renberg mätte sina krafter med Rocky Balboa