Innan: Lite lätt ifrågasatt. Stundtals: Pressat. Till slut: Överlägset. Luleå fick exakt den start man behövde – tacka Isac Hedqvist och Albin Lundin för det.
När 51 matcher spelats av grundserien hade Albin Lundin gjort tre mål. Nu har han gjort lika många – på de två senaste matcherna. Secondary scoring? Mer som sjuttondary scoring – men oj, vad Luleå behövde det.
När första perioden hade passerat halvvägsmärket märktes tydliga tecken i skyn ovanför ishallen i Luleå. Fram tills dess var det full fart framåt, åtminstone två gånger syntes finske backen Oskari Laaksonen pressandes Växjös uppspel som första gubbe bakom offensivt mål. Visst fanns det hål att täta bakåt, men gästerna lyckades sällan utnyttja de luckorna eftersom Luleåspelarna ändå hade nog med fart under fötterna för att hinna hem.
Men ju längre tid som gick, desto försiktigare blev hemmalaget. Förvisso förståeligt, insatserna är höga och den där pucken som sakta gled i stolpen hade behövt glida in för att skapa energi att hålla i.
Hade den här matchbilden utspelat sig för fem år sedan, tio år sedan, vet vi vad som hänt. Men det här är ett annat Luleå Hockey – ett som inte nödvändigtvis ska välja att tävla mot Växjö i millimeterprecisionsschack på halkigt underlag.
Kedjan med Brendan Shinnimin, Brian O'Neill och Isac Hedqvist försökte. Den med Levtchi, Andreasson och Nurmi också. Men det är ingen hemlighet att de finns - och det är inte jättemånga lag i Sverige som är bättre på att neutralisera offensiva hot.
Tror ni inte mig? Fråga Patrik Karlkvist – med ett stackars assistpoäng på tre matcher i åttondelen.
Att i den miljön kunna hämta in ett ledningsmål från en så oväntad källa som en i långa perioder petad fjärdecenter är värt åtminstone puckens vikt i guld.
Att den här säsongens Luleå Hockey överraskar är nu inte överraskande. Det handlar snarare om att bestämma sig för vad som är mest överraskande.
Att det faktiskt var Växjö som rasade, likt en hängdriva från ladugårdstaket en solig marseftermiddag, ur de emotionella ramarna?
Att Luleå dödade matchen med inte ett, utan två (2) snabba mål i samma numerära femminutersöverläge?
Att Eetu Koivistoinen nu gjort poäng i samtliga slutspelsmatcher på hemmaplan?
Att Isac Hedqvist, som bara knappt får köpa en dosa Ettan, lyckas reta både Eric Martinsson och Martin Lundberg – sammanlagt 66 år och sju SM-guld – till utvisningsbåset?
Om Albin Lundins mål definierar Luleås övertag i offensiv spets så definierar Isac Lundins leende efter att Lundberg kastat sig över honom framför mål det mentala överläge som hemmalaget befinner sig i redan efter en match. Växjö försökte, främst de som hette Sylvegård, Cooper och Granberg, men inte var det något som bet. Därtill var hemmaspelarna för självsäkra och, till sist, för överlägsna. För att anknyta till min krönika innan den första kvartsfinalen: Det här var en gyllene början – men det är just bara en start.
Resten är kvar. Det kan bli kul.