Festen efter guldet blev blöt och han unnade sig själv ett par veckors ledighet.
– Det var skönt att koppla bort allt och slappna av och ha det bra ett tag, men jag kände av det när jag började träna igen, säger en flåsande Erik Gustafsson och ler.
– Fast det handlade nog mest om att jag, som de flesta andra, blev dålig efter finalserien. Jag var så jävla sjuk. Jag hade fyrtio graders feber och hosta. Det sitter fortfarande i, fortsätter han.
Det för deras del 17 matcher långa slutspelet tog också ut sin rätt.
– Jag klarade mig, som tur var, undan med småskavanker – om man bortser från fingret jag skadade innan slutspelet började – men det är påfrestande att spela slutspelshockey, både fysiskt och psykiskt, och det kostade på, medger Erik Gustafsson.
– Jag blir ju inte yngre, och startsträckan blir längre och längre för varje år som går, men jag vill tro att jag lärde mig något av den första säsongen vi tog oss till final. Förra sommaren gick det här av sig själv. Det gör det inte nu. Fast jag vet vad jag behöver göra och det är inga problem, fortsätter han.
Kaptenen visade inga tecken på att han är sliten eller omotiverad under veckans sista gemensamma träningspass och manade i vanlig ordning på sina lagkamrater.
– Det är bara så jag är, det kommer liksom automatiskt, säger en leende Erik Gustafsson och torkar sin svettiga panna.
Att du skulle känna dig nöjd och börja ta det lugnare, nu när ni har lyckats ta där guldet, är inte heller något era supportrar behöver oroa sig för?
– Nej, jag hade lagt av om jag känt mig nöjd. Jag är inte samma spelare som under mina första säsonger här, men jag tycker fortfarande det här är roligt och har bestämt mig för att bita i och se om vi kan göra om det nästa säsong.
Hur ser du på era möjligheter att försvara guldet?
– På pappret ser laget minst lika bra ut som förra säsongen. Vi har ett jävla jobb framför oss och det är mycket som måste gå vår väg för att vi ska klara det, men nu har vi brutit förbannelsen. Den där längtan, eller begäret kanske är ett bättre ord, efter ett guld var ju inte bara positiv. Jag hade ljugit om jag påstod att vi inte påverkades av det, men nu när vi har gjort det är vi på en annan plats mentalt. Sedan har vi fått in några grymma karaktärer.
Han tillägger sedan:
– Vi har dessutom kvar Anton Levtchi som vunnit guld flera år i rad och vet precis vad som krävs för att göra om det.