Jarmo Myllys behöver ingen närmare presentation för hockeypubliken i Norrbotten. Under legendarmatch i Boden stod han åter mellan stolparna i Luleåtröjan med 35 på ryggen.
– Det var en fantastik kväll och en bra match. Härligt att träffa alla spelare, jag har inte sett många av spelarna efter guldet 1996, säger Myllys när han pustar ut i omklädningsrummet efter matchen.
Myllys inledde match med att visa att han fortfarande har snabba reaktioner, till skillnad från många av utespelarna. Det var en räddning som stack ut i den första perioden. Det såg ut som att Myllys var överspelad men på något sätt lyckades han få upp plockhandsken och hindra Bodens Bert-Olav Karlsson från att styra in pucken.
Takterna sitter i?
– När jag sätter på mig hjälmen så händer det något i min kropp. Så är det varje gång även fast det var över fyra år sedan jag spelade, förklarar finländaren som inom en snar framtid blir 55 år gammal.
Men det var inte bara på isen som Jarmo Myllys var sig lik. Direkt när han kom in i omklädningsrummet var det som att det var 1996 berättar han.
– Det var precis samma snack och samma humor. Vi har ju så många roliga minnen ihop och de ploppar upp i huvudet en sådan här gång, säger Myllys och tittar runt på lagkamraterna i omklädningsrummet.
– Du ser, vi hade ett fantastiskt lag det året.
Luleås guldhjältar från 1996 vann matchen mot BIK Legends med 5–2.
Men kanske var det här sista gången man fick se Jarmo Myllys i mellan stolparna, i alla fall om man får tro honom själv.
– Men nu har jag lovat "Osten" att det här var min sista match. Men så sa jag i och för sig för fyra år sedan också, säger Myllys och skrattar.
Att Myllys fortfarande är en sådan stor legendar i Luleå har han svårt att ta in.
– Jag måste säga att jag inte riktigt förstår hur populär jag är. De unga fansen var ju knappt födda när jag lämnade Luleå 2000. Det är förstås fantastiskt att människor här fortfarande kommer ihåg mig. Det är därför jag alltid kommer hit när Luleå ber mig om det, säger Jarmo Myllys.