Den 37-årige smålänningen kommer ut från Luleå Hockeys omklädningsrum med huvan uppdragen över huvudet och har för första gången i sitt liv svårt att hitta orden.
– Det är tufft, jag har ju kämpat så länge för att vinna ett guld, säger Niklas Olausson och fortsätter:
– Det har känts tufft varenda gång vi har blivit utslagna, men det har alltid kommit en ny säsong. Det kommer det att göra nu med, men för mig blir det ingen nästa säsong, utan nu är den här delen av mitt liv över.
– Jag känner samtidigt en enorm tacksamhet över att jag fick avsluta min karriär i den här fantastiska föreningen, fortsätter han.
När Kalle Kossilas förlängningsmål godkändes och Luleå Hockeys säsong tog slut började ståplatspubliken sjunga den där sången om att Niklas Olausson är en av dem.
– Det gick inte att hålla tillbaka tårarna, speciellt inte när jag såg mina barn på läktaren ovanför dem, säger Niklas Olausson och fortsätter:
– Jag tänkte bara stanna här i två år, men det blev nio till. Jag älskar den här staden, som har blivit mitt hem, och alla människor.
Han tillägger sedan:
– Jag hade kunnat tjäna mer pengar på annat håll, men jag trivs så jävla bra här, och det jag känner här och nu är värt mer. Jag ville så gärna ge supportrarna och alla andra som har stöttat oss ett guld. De förtjänar verkligen ett. Fast det är svårt vinna guld. Jag tror vi hade haft en bra chans under pandemisäsongen (som avslutades i förtid). Men det är inte synd om oss. Människor dog ju. En jävla massa människor. Vem vet, jag kanske får komma tillbaka i någon annan roll i framtiden, och hjälpa föreningen vinna ett guld till slut.