Är ishockeyns egna disciplinsystem tillräckligt eller ska fallen prövas i allmän domstol? I en artikelserie på tre delar belyser Sporten frågan.
Vi backar bandet till den 14 oktober när Luleå Hockey mötte Djurgården på Hovet.
Efter en situation framför Luleåmålet tappar Djurgårdens spelare Peter Holland fattningen. Han kastar av sig handskarna, drar av Fredrik Styrman sin hjälm och matar slag mot hans ansikte.
Trots att Styrman inte slår tillbaka och till sist faller ner på knä fortsätter Djurgårdsspelaren.
Styrman fördes till sjukhus och det konstaterades att smällarna orsakat ännu en hjärnskakning, så pass allvarlig att han senare tog beslutet att avsluta säsongen.
– När jag åkte på knäskadan för två år sedan kunde jag ändå se ett slut på det. Jag visste att jag kunde spela fullt igen när det var klart. Nu vet jag vet inte när eller om jag kan spela hockey igen. Det blir både mentalt och fysiskt jobbigt. Det här är det tuffaste jag någonsin gått igenom mentalt och jag är fortfarande i det, sa Fredrik Styrman till Sporten i februari.
Våldet har gått över styr, tycker han.
– Jag tycker inte man ska behöva lära sig att slåss för att spela hockey. Det blir en grundfråga för ungdomarna också. Ska man börja träna boxning för att klara sig på en hockeyplan? Då tror jag man är fel ute.
Idrottsprofessorn Yelverton Tegner, som är ledande expert i Sverige på hjärnskakningar inom ishockeyn och tidigare matchläkare i Luleå Hockey, ser allvarligt på det som hände.
– En tackling som orsakar en skada är en sak, men detta är ren misshandel. Det här är en sak som ligger helt utanför sporten och som rättssamhället ska ta hand om. Hade det här varit ute på stan hade han med stor sannolikhet blivit inspärrad. Man ska inte behöva slåss på en idrottsplats, säger han.
Händelsen polisanmäldes som misshandel av två olika privatpersoner (Det kan du läsa mer om i nästa del).
– Det är tragiskt att idrotten nått så långt. Det här måste idrotten se till att ta hand om men idrotten har misslyckats med det, säger Tegner.
Du tycker inte idrottens disciplinsystem funkar?
– Nej. Det är ett handlöst system. Jag har aldrig någonsin hört en idrottsledare säga: "Det här var en för kort avstängning, han borde stängas av längre" om sin egna spelare". Hur länge blev han avstängd?
4 matcher och 40 000 kronor i böter.
– Med bibehållen lön? Det är inte klokt att han får behålla sitt jobb och får lön för det. Jag väntar på att tränarna ska fördöma sina egna spelares agerade också.
Tror du det kommer hända?
– Nej, det kommer inte hända. Det finns inte en enda tränare i hela världen som tycker att egna spelarna gjort fel. Har du hört någon som sagt att det var min spelares fel?
Nej.
– Det måste ske en förändring genom hela linjen. Respekten för motståndarna måste hela tiden finnas där. Som spelare har du ett ansvar att inte skada din motståndare och det är aldrig den skadades fel. Tyvärr är det så att man nästan inte vågar se på hockey numera för vissa situationer är så hemska. Det känns inte lika roligt längre.
Yelverton Tegner vill se hårdare straff från disciplinnämnden.
– Det måste vara riktigt kännbara straff. Vi började uppmärksamma det här problemet redan på 90-talet med upprepande hjärnskakningar och övervåld. Det här är en av få gånger jag verkligen tror på att hårdare straff kan ha förebyggande effekt. Det tror jag inte normalt sätt. Många av spelarna är miljonärer, det är inte Svensson-folk med 20 000 kronor i månadslön, vilket innebär att böterna måste vara i relation till det.
Tegner har under många år sett baksidan av hjärnskakningarna.
– Vi kartlade 120 hockeyspelar som fått sluta på grund av hjärnskakningar och de mådde inte bra alltså. De håller på med något som de tycker är roligt och får livet förstört. Ett skadat knä kan göra så att du får en konstgjord knäled och det kan du leva med bra med – men det finns inga konstgjorda hjärnor, säger han och fortsätter:
– Spelare mår jättedåligt och folk förstår inte hur dåligt de mår. Idrotten måste ta tag i det här.
Sporten har sökt Peter Holland för en kommentar.
Nästa del av artikelserien publiceras på fredag.