Det är en väldigt vanlig situation i en hockeymatch, men i SDHL kan det bli sluta med en utvisning.
– Det behöver inte vara på öppen is utan det kan vara i ett sarghörn när man ska gå ut och pressa. Och så kommer man med lite för mycket kraft och så vänder motståndaren kanske lite på ryggen. Då kan det se ganska illa ut. Det är sånt man blir straffad för, säger Emma Nordin.
Luleå Hockey/MSSK-forwarden är inte ensam om att tycka så. Spelarna, tränare, domare och publik upplever samma problem.
I sporten där tacklingar inte är tillåtna är det svårt att veta var bedömningsnivån ligger och hur fysiskt man får spela.
– Det är ju svårt från domarhåll med tanke på att vi inte har tacklingar och det är många som vill spela fysiskt ändå. Jag fattar att det är svårt att sätta en nivå från domarhåll och det är lika svårt för oss att sätta en nivå, att veta hur mycket kraft man ska gå in med. Vi försöker också på nåt sätt analysera oss själva och hur vi kan jobba annorlunda i olika situationer när det uppstår sånt, säger Nordin.
Finländska landslagsbacken Ronja Savolainen, Nordins klubbkompis, är en spelare som älskar att spela fysiskt. Men hon känner att det blir problem att göra det i serien. Även om det är samma regler internationellt som i SDHL upplever Savolainen en intressant skillnad.
– Om du tittar på en match med finländska landslaget mot USA eller Kanada. En själv kan flyga när som helst, men det skulle aldrig hända här. Där kan man trycka i hur mycket som helst och det skulle aldrig bli en utvisning. För de är beredda på det, de är beredda på att ta emot, säger Savolainen och fortsätter:
– Men när man kommer hit då måste man ta det lite lugnt och då hamnar man kanske några skär efter. Det tycker jag är lite tråkigt för man tappar lite det hur man vill spela. Jag vill spela fysiskt och trycka in nån i sargen. Men om man gör det vill den andra hellre snubbla eller falla och då blir det lätt utvisning. Vad ska jag göra i den situationen för att undvika den?
Savolainen försöker trots det att spela samma spel i Luleå som i landslaget.
– Landslagscoachen har sagt till mig att jag ska fortsätta att spela fysiskt. För om jag slutar med det kommer jag att inte kunna göra det mot de hårdare lagen i VM. Det är ju sånt som får igång laget och det ser ut som att man kämpar mer.
Backen är en av ligans större spelare och hon känner sig ibland lite utpekad när hon får utvisningar för vanlig fysisk kontakt.
– Ibland när jag får en utvisning så frågar jag: ”Det är ju bara för att hon är liten”. ”Det är ju det”, säger domaren. Då blir det så här: vart ska jag försvinna? Det går ju inte om man är stor och lång på isen och det kommer en mindre. Och man krockar då är det klart att den andra flyger.
Om spelarna hade fått bestämma själva, vad hade de velat ha då?
– Den frågan har man fått många gånger och den är otroligt svår. På ett sätt tror jag att man i preventivt syfte hade kunnat komma ifrån många skador om vi hade kunnat ha ett mer tillåtande spel. Nu är det många gånger som man kommer in i en närkamp och så kommer det nån med mycket kraft och så är man inte riktigt beredd. För man vet att man har spelat hockey i tio eller tjugo år och vet att man aldrig fått bli tacklad, säger Emma Nordin.
Nordin säger samtidigt att en del av charmen med damhockeyn är att den är ganska ensam om att inte tillåta så mycket kroppskontakt och att det gynnar tekniska spelare.
Savolainen vill inte heller ha en revolution, men hon vill ha mer av kampmomenten.
– Absolut inga tacklingar. Det finns såna som skulle älska att bara att tackla. Men att man får gå hårdare i till exempel sargkamper och inte får en utvisning för det. Att domarna kan släppa lite och inte ta för varenda liten putt. Att hitta skillnaden på tackling eller icke-tackling.
Även om det är större skillnad mellan stora och små spelare i SDHL än i herrhockeyn vill Luleåspelarna se spelare, som likt de nordamerikanska landslagen, är beredda på kontakt.
– Det jag tycker man måste prata mest om inom lagen är att spelarna ska hålla kroppen spänd. Man ska vara beredd på att vad som helst ska hända. Man ska aldrig slappna av på en isplan och det tycker jag det är många som gör. Och det är synd, säger Savolainen.