Luleå/ishockey
När Per Kenttä inför det åttonde besöket i Coop Norrbotten arena hellre pratade om tre poäng än att bjuda Luleåpubliken på show räknade jag inte med något större hockeyparty. När sen artisten Simon Olsson var sjuk och inte kom till spel blev jag ännu mer tveksam till någon storslagen fest.
Men det gick ju bra för Asplöven ändå – och är det något som får publiken att återkomma är det just segrar.
Det är lite av ett nytt Haparandalag i år. Man har inte riktigt lika tydlig spets som tidigare säsonger, Robin Lindqvist har kommit in i båset och han har tagit med sig ett striktare spel där varenda liten detalj är värd att analyseras och diskuteras och det finns fler grovjobbare i truppen – och det var just de sistnämnda som vann matchen åt Haparandalaget.
Visst, i statistiken står det att Sebastian Dyk sköt två mål och skummar man igenom interna poängligan så förstår man att det blev den berömda ketchupeffekten för forwarden eftersom han tidigare noterats för endast en fullträff.
Att islossningen skulle komma i närtid kändes givet, Skånepågen hade en bra avslutning på fjolårssäsongen, han har varit sylvass i träningsmatcherna och han har en offensiv i sig som kommer att bära uppåt i seriesystemet den dagen han kan komma upp i nivå kväll efter kväll.
Men segern mot Björklöven låg som sagt hockeyarbetarna bakom.
Om man tar två spelare från hockeyettan och knådar ihop dem med ungdomlig entusiasm från superelit, vad får man då? En fjärdekedja som bidrar i alla delar ute på isen.
Sebastian Harila har anslutit från Piteå, Viktor Sandberg kom till en början in på lån från Kalix och Haparandasonen Anthon Eriksson har återvänt efter att ha utbildats i Luleå Hockeys juniorverksamhet.
På förhand låter det kanske mer som trio som ska komplettera och bredda ett allsvenskt lag men hittills har de varit så mycket mer än så.
Mot Björklöven eldade de på. Harila och Eriksson körde så de rök om skridskoskenorna medan Sandberg städade upp och höll koll på ytterduon.
Resultatet: De lyfte upp spelet i gästernas zon i byte efter byte och det var egentligen bara ett mål som saknades.
Men dessa fixade två andra doldisar.
Tobias Dyk sköt sin första allsvenska fullträff när han bröt 0–0-läget och Jonas Berglund var klinisk i sitt avslut när han kom fri och satte 3–0.
Den sistnämnde är ju egentligen allt annat än anonym men efter många, många år med en prickfri defensiv har han nu även börjat få utdelning offensivt för allt sitt slit.
För Robin Lindqvist och övriga i tränarstaben är han antagligen en drömspelare.