Förstaperiod i en SM-final. På hemmaplan. Fem skott framåt. Tre mål i röven. Det var tre förlorade närkamper framför eget mål, vid samtliga bortalagets fullträffar fanns det Luleåspelare på plats som antingen kunde få bort pucken, motståndare eller båda delarna. Vid alla tre situationerna misslyckades de Luleåspelarna på ett eller annat sätt. Gick det lite för lätt de senaste två matcherna? Var det lite för mysigt att spela hockey när allting går in?
Det är för dåligt.
Det är inte så lite typiskt.
Jag mötte en bekant innan matchen. Han frågade vad jag trodde, jag sa som det var: Jo, nä, det känns ju som att Luleå har kontroll över det här och…
Han fyllde i: …och då blir man jävligt misstänksam.
Vi som varit med ett tag vet att för den här klubben är ingenting enkelt. Sedan skumpan flödade över kapten Köhlers mustasch på vårkanten 1984 har det nu gått ganska exakt 41 år. På de 40 åren har Luleå vunnit ett enda SM-guld – medan historierna om de hjärtskärande förlusterna är betydligt fler.
Påfallande många av dem innehåller, på ett eller annat sätt, Brynäs.
Framför allt är det finalen 1993 och semifinalen 1995 som sticker ut. I båda matchserierna hade Luleå Hockey ledningen med 2–0 i matcher. I båda matchserierna tog Brynäs tre raka (på den tiden var det bäst av fem) och vann. I den sista vann Brynäs alla sina tre matcher under sudden death.
Luleå har gjort lidandet till en konstform – och Gävlelaget har inte varit främmande att hjälpa till.
Det här hade kunnat vara en berättelse om Isac Hedqvists monumentala prestation. Det hade kunnat vara en berättelse om Eetu Koivistoinens revansch. Det hade kunnat vara en berättelse om Luleås guldläge, om de tre matchbollarna som laget hade för att ta SM-guldet.
Istället är det som att de fyra första matcherna inte hänt, som att Luleås seger på bortaplan inte existerar.
Så kan det vara, så ska det kanske vara i en SM-final, men här och nu måste det kännas irriterande för hemmaspelarna. Nu måste de vinna ytterligare en match i Gävle, nu måste de upprepa allt de gjort hittills – annars blir det här ytterligare en hedersam finalförlust.
Såna har supportrarna, staden, länet sett alldeles för många av redan.
Vi har märkt att det här laget är annorlunda.
Men vågar det vara tillräckligt annorlunda för att vinna?