Ingen förstår hur det kunde ske

JOKKMOKK. För fyra år sedan snurrade fotbollen rejält i Jokkmokk.Men lukten av liniment, ljudet av dobbarna och publikens blygsamma hejarop håller sakta på att försvinna.Och ingen vet riktigt hur det gick till.

Fotograf: Jessica Rosengren

Fotograf: Jessica Rosengren

Foto:

Jokkmokk2007-08-24 00:00
Den nötta läktaren på Jokkmokks IP är nästan tom på publik inför matchen i division 5. Jokkmokk skidklubb (JSK) ställer upp med ett hyfsat lag mot gästande Visträsk IK.

Just den här onsdagen består halva truppen av JSK:are som egentligen lagt av. Men viljan att ställa upp när klubben går i motvind får dem ändå att dra på sig fotbollsskorna och lira på konstgräset.

För laget. För att hjärtat klappar för klubben. För att de vill vinna.

Redan efter några minuter får fotbollssektionens ordförande Eva Östlund ropa ut Visträsks ledningsmål i högtalarna.

Fotbollen i Jokkmokk har minst sagt rullat snabbt nerför den branta nedförsbacken.

För bara fyra år sedan var siktet inställt på division 3. Spelarna hittade en efter en tillbaka till Jokkmokk, bland annat värvades målskytten Leif Länta tillbaka från Malmberget.

Sture Bryggman tog på sig tränarrollen för A-laget 2003 tillsammans med Roger Wie och Benny Östlund.

- Jag var helt säker på att vi skulle vinna serien. Vi tränade fem dagar i veckan och målet var att gå upp till trean. Det var helt logiskt, säger Sture Bryggman.

På hösten 2004 rasade allt ihop

Eva Östlund öste ihop nyheter och tips i informationsbladet Klacksparken som hon sedan cyklandes delade ut i Jokkmokkarnas postlådor.

Fotbollen gjorde ett ryck uppför backen och utsikterna såg lovande ut. Publiken kom. Sällan har väl så många koppar kaffe sålts nere på Jokkmokks IP. Kanske skulle 80-talets glansdagar upprepas igen?

På försäsongen 2004 fick spelarna en smak av seger då de överraskande vann Sundis Cup i Luleå. Seriepremiären mot Älvsbyn blev en vinst med 4-2. Det diskuterades om JSK skulle bli ett topplag. NSD skrev att "Jokkmokk kan vara på väg mot sin bästa säsong på många år".

Eva Östlund beskriver känslan när allt bara stämde.

- Då kändes det underbart, nu är alla här! Nu har vi lyckats samla alla de duktiga spelarna. Bättre än så här kan vi inte få till det.

Ingen visste då att vårsäsongen 2004 förmodligen skulle bli den sista glansperioden i klubbens historia.

För redan på hösten samma år rasade det. Rejält. Jokkmokk "stod inte att känna igen", skrev NSD. Laget lyckades bara skörda fyra poäng under höstsäsongen.

Sture Bryggman kan inte ge någon förklaring till varför det gick som det gick, bara att satsningen splittrades. Det blev platt fall. Spelarna skiljdes åt likt en skenande renhjord.

Sture Bryggman är inte längre engagerad i fotbollen och någon tanke på tränarcomeback finns inte.

- Nej, nu är det slut med det, det tar ruskigt mycket tid, säger han.

Ett sjunkande skepp

Eva Östlund tror att utflyttning kan vara en orsak till nedgången och att inte klubben kan nå samma nivå igen.

- Nu är jag egentligen en pessimist, men nej jag tror inte det i och med att det inte kommer några nya spelare, säger hon och syftar på ungdomsverksamheten.

Göte Grahn, fotbollsprofil i Jokkmokk, tar emot hemma i huset och utbrister redan i hallen:

- Välkommen till det sjunkande skeppet.

Visst är han orolig. Han som med hett engagemang tränat och spelat fotboll sedan mitten av 70-talet kan inte föreställa sig Jokkmokk utan ett A-lag.

- Nej, det går bara inte. Nej nej, det vill jag inte se...vi får inte bara lägga oss ner och dö, säger han och skakar på huvudet.

Förra året tränade Göte Grahn A-laget. Han berättar varför han inte fortsatte med det.

- Hösten var inte rolig. Det svider nå enormt att bli så besviken. Man har tänkt sig hur det ska vara och så litar man på spelarna som säger att det är klart att de ska spela fotboll. Sen kommer de inte på träningarna.

Han sitter även med i styrelsen för fotbollssektionen.

- Vi håller på att dryfta vad som ska hända nu, vad vi kan göra för ungdomsfotbollen. Jag tror att det kommer att hänga mycket på oss och hur vi lyckas presentera fotbollen, säger Göte Grahn.

Några yngre ledarförmågor har börjat engagera sig. Det ser han som ett positivt tecken.

- Friska fläktar måste in i klubben, själv börjar jag vara ganska mätt. Jag har tappat gnistan när de aktiva inte ger någon respons, säger han.

Han tror att orsakerna bakom det svikande intresset kan bero på att andra sporter konkurrerar.

- Och så är fotboll en tung sport, det är jobbigt att springa och det ligger nog inte i fatet för ungdomarna idag, säger Göte Grahn.

"Vi sprang ärevarv..."

Sommaren 2002 var han med om det största som hänt ungdomsfotbollen i Jokkmokk då pojkar-88 vann finalen mot Alviks IK i Piteå summer games. En riktig rysare där det stod 2-2 fram till slutminuterna.

Då fick Jokkmokk en straff som Jens Enlund slog i krysset.

Glädjen var total.

- De trodde att de hade vunnit VM, så glada var de. Vi sprang segervarv, minns Göte Grahn.

Gänget splittrades året därpå. Många av killarna sökte till skolor längre bort. Talangen rann ut i sanden.

För att rädda fotbollen i Jokkmokk tror Göte Grahn att ett samarbete med Vuollerim måste till.

- Lyckas man väva ihop de båda föreningarna, då blir det nog bra. Gällivare Malmbergets fotbollsförening har lyckats, vi kanske måste ringa och fråga hur de gjorde.

På frågan när han tror att nedförsbacken började egentligen, svarar han:

- För sex år sedan, ungefär. Då träffade jag en spelare på stan som var på väg att flytta härifrån och han sade till mig "nu lämnar jag det sjunkande skeppet". Han hade redan börjat märka vad som var på gång, avslutar Göte Grahn.

Hur det gick i matchen mot Vistträsk?

Förlust med 2-3.



Fakta/ Hållplatser i Jokkmokks fotboll

1987

JSK spelade en säsong i division 3 som då motsvarade dagens division 2.

Åkte till en cup i Piteå där många division 2 lag deltog. JSK var där på skoj för att avsluta sitt träningsläger. Hamnade i en svår grupp men tog till kvartsfinal, gick överraskande vidare till semifinalen som de också vann. Gick ut och festade på Statt på lördagen precis som det var överenskommet innan turneringen. Förlorade finalen mot division 2-laget Morön på söndagen.

1997

A-laget sprang igenom division 6.

1999

Fotbollen fick ett uppsving igen i och med att JSK gick upp i fyran. 28-årige Afrim Ahemti från Kosovo gjorde intryck i klubben. Han och Leif Länta blev ett fruktat anfallspar. Tillsammans gjorde de tillsammans 63 mål på två säsonger. Planer på division 3 pratades.

2002

Pojkar-88 tog guld i Pite summer games. Efter en riktig finalrysare mot Alviks IK vinner JSK med 3-2.

2003

Spelare började värvas hem till A-laget. Målskytten Leif Länta återvände till moderklubben efter spel i Malmberget.

2004

Hade en bred trupp och herrlag i både division 4 och 5. Herrarna åkte på ett tredagars träningsläger till Danmark där de spelade träningsmatch mot Skövde som de förlorade med 5 - 3. Laget inledde vårsäsongen bra men plockade endast fyra poäng under hösten. De etablerade spelarna drog ett tungt lass. Vann Sundis Cup i Arcushallen på försäsongen.

Ungdomsverksamheten var bred. Det fanns flicklag från F8 - F18 och pojklag från P8 - P18 med en lucka i P16.

P18 vann Lilla VM efter att ha besegrat storfavoriten Luleå SK med 2-0 i finalen.

2005

A-laget höll sig kvar i
division 4.

2006

A-laget trillade ur division 4.

2007

A-laget är ett bottenlag i division 5 och har svårt att få ihop spelare till träningar och matcher. En del spelare som har lagt av ställer upp för klubben. Enda verksamheten utöver A-laget är P16 tillsammans med Vuollerim SK, F12, damlag, P10 och P12.

Fakta: NSD

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!