"Dressyr är som Formel 1"
Klockan är 13.10,07 den tolfte juni 2010. Platsen är byn Holmen utanför Kalix. In på dressyrbanan rider finska rytarinnan Kati Haataja på hästen Salomo. Därmed skriver hon ett stycke norrbottnisk idrottshistoria...
- Det är fantastiskt. Så sporrande att få se hur bra proffsen får ihop det, säger Susanne Stigsdotter som själv tränar dressyr på en något lägre nivå, och enkom åkt från Boden till Kalix för att kunna njuta av uppvisningarna i de mer avancerade klasserna.
Hoppas på fler högklassiga tävlingar
Just detta - att inspirera - är en av huvudorsakerna till samarrangemanget mellan Kalixortens Ridklubb och Kalix Ryttarförening, har eldsjälen och tävlingsgeneralen Maria Eriksson berättat något tidigare. Hon är inte bara ägare till anläggningen Holmen Häst där evenemanget går av stapeln (och där Kalix ridgymnasium håller till) utan tävlar också själv i de svåra klasserna; på lördagen i internationella Intermediare 1, och på söndagen som enda startande i nationella Svår B:
- Idén är att visa andra klubbar i länet att det faktiskt är möjligt att arrangera högre klasser till ganska låga kostnader; att det går att hitta sponsorer och att det inte spelar någon större roll om det kanske bara blir en-två startande i en klass. Förhoppningsvis leder det i förlängningen till fler tävlingar, en högre nivå i länet och att de som vill tävla i svårare klasser slipper flytta, har hon förklarat innan hon hastat iväg för att göra sig och fyrbenta tävlingskompisen Vandolf i ordning.
“Att hoppa är ungefär som motorcross"
Att det fram tills nu saknats tävlingar på den här nivån i länet hänger enligt Maria och många andra ihop med att det finns så få kvalificerade dressyrryttare i Norrbotten. Samtidigt verkar alla rörande överens om att ett ökande intresse ger gott hopp. Inte minst Kerstin Lampa från Kiruna som är ordförande för tävlingssektionen i Norrbottens ridsportsförbund.
- Jag kan inte säga exakt hur många i länet som tävlar i just dressyr. Men jag har absolut känslan av att det är något som har vunnit mark under de sista två åren. Särskilt när det gäller dressyr med ponny, säger Kerstin över telefon.
Det är i och för sig ingenting som förvånar Susanne från Boden och övriga redan "frälsta".
- Att hoppa är ungefär som motorcross till häst medan dressyr är som formel ett - fast långsammare och med mer finess. Det handlar mycket om sits och lite om hand, försöker Susanne Stigsdotter förklara medan hon spänt väntar på att den norske ryttare som rider innan Kalix egen dressyrstjärna ska bli klar med programmet.
"Finns lite förutfattade meningar"
Så är det dags. Lagom till "Wild thing" börjar strömma ur högtalaranläggningen rider Maria Eriksson och hennes lettiska halvblod fram. Resten verkar gå som en dans. Vilket snart bekräftas av domarnas höga bedömning att 67, 37 procent varit helt korrekt - något som räcker till en klar svensk seger. Men fler av helgens 46 ekipage och 130 starter i lätt, medelsvår och svår klass imponerar.
- Söderut finns lite förutfattade meningar om att standarden här uppe ska vara låg. Men jag har dömt rätt mycket här i lägre nivåer, och jag tycker att standarden är ganska bra trots att här finns färre ekipage och mindre möjligheter att tävla. Det tycker jag man ser även idag, summerar domaren Susanne Rudholm från Sundsvall då första tävlingsdagen är till ända.
Tävlingsgeneralen Maria Eriksson är också mer än nöjd. Men när hon mitt mellan två telefonsamtal får frågan om det blir någon fler nationell tävling av den här kalibern i Kalix skrattar hon bara:
- Frågar du precis när allt är färdigt kommer vi garanterat att vara så trötta att vi säger nej. Men sedan kan man ju aldrig säkert veta.
Fotnot: Luleå Ridklubb vann söndagens final i division två. Där ingick Frida Granström, Martina Eriksson och Anna Hjärtberg. Meetingens bästa ekipage blev Erika Viklund från Grans Rid- och Körsällskap på hästen Dayson, medan klubbkompisen Sara Bergstedt och Embla utsågs till bästa lättklassekipage.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!