Det är tio grader kallt och fullmånen hänger som en kräftlykta över ena kortsidan. Assisterande tränaren Andrei Nuzhdinov tar en snabbrök vid sidlinjen, målvakten Björn Hellman tar bollar och Felix Nyman tar på sig en luva under hjälmen.
Det är en eftermiddag, vilken som helst, på Kalix IP.
Förutom en sak: Hemmalaget vägrar att förlora.
– Nog vet vi att vi kommer vi att få stryk. Hoff, vi har bara spelat tre matcher, när vi sitter här vid jul kan vi ju ha förlorat resten.
Kalix Bandys nye tränare Mats Rönnqvist har i alla fall inte drabbats av hybris.
I fjol dansade Kalix Bandy – som vanligt – på gränsen mellan elitserien och allsvenskan. Ett lyckat kval räddade kvar laget i landets högsta serie och tränaren Patrik ”Palle” Rönnqvist kände att det fick vara nog. Ett halvt decennium som tränare för a-laget hade nött på honom, han kände sig utmattad och ville inte fortsätta.
Men vem skulle ta över?
Spelarna visste.
Tränarens brorsa, lagkaptenen, han som aldrig riktigt var tyst under genomgångarna.
– Alla gillade ju honom, han har alltid haft många idéer och är jävligt bandykunnig. Han hade en spelidé som alla trodde på så vi sa att vi ville att han skulle bli tränare, säger Jimmy Berglund, lagets bäste målskytt hittills.
Så här i efterhand är det svårt att inte ge spelarna rätt. Kalix Bandy har vunnit tre av tre matcher, två av dem mot storlagen Hammarby och Edsbyn. Bandy-Sverige pendlar mellan förvåning och fartblindhet men Mats Rönnqvist är mer balanserad.
– Man kan se det där på två sätt. Antingen beror det på att jag är en bra tränare – eller så beror det på att jag slutat spela.
Inne i tränarrummet drar Rönnqvist upp de sista riktlinjerna inför eftermiddagens pass. På skrivbordet står en flaska champagne – ”det är till en som hjälpt till med sommarträningen, den är inte min” – och ett halvt kontrollerat kaos råder bland alla prylar.
Rönnqvists assisterande Andrei Nuzhdinov kommer in, skakar tass och muttrar något i mungipan.
– Andrei har varit väldigt bra. Han kommer från den gamla ryska skolan där resultatet betydde allt, ingen brydde sig om hur spelet såg ut. Det har varit viktigt för oss, säger Rönnqvist.
I Kalix Bandys trupp finns en stor grupp spelare som mer eller mindre lirat ihop sedan pojkåren. Även om det har hjälpt laget på många sätt tror Rönnqvist inte att det varit odelat positivt – och att supertalangen Niklas Gälman gick till Sandviken under sommaren kan till och med ha hjälpt till.
– Janne Rintala försvann tidigare, ”Nille” nu, jag tror det har varit bra att splittra det där gänget. Känslan är att vi saknat lite konkurrenstänk i laget. Många av grabbarna har spelat ihop så länge att det nog blivit lite mer ”kompisgäng på nöjesresa” än elitsatsning. Det har inte varit så spetsigt alla gånger, nu tror jag att folk har förstått att killen bredvid dem i omklädningsrummet inte bara är en kompis – han är också en konkurrent om en plats i laget.
Så var tar det vägen? När Andrei Nuzhdinov och Olov Englund var på upptaktsträff tippade Nuzdinov att Kalix skulle spela final mot Hammarby till våren. Mats Rönnqvist var inte med och så här i efterhand ser han tipset mer som en rolig grej än en målbild.
– Folk kanske tycker att jag är dum i huvudet, men… Det är fan i mig helt otänkbart. Inte en chans att vi kan spela SM-final.
Ni har vunnit allt hittills – är det verkligen så orimligt?
– Ja. Med de förutsättningar vi har ska det vara omöjligt i år.
”I år”?
– Vi har bara påbörjat den här resan. Vi har varit ett lindansarlag de senaste åren, tar vi oss till slutspel är det en bragd som vi inte har varit i närheten av tidigare. Vi måste vara realistiska. Vi kan inte titta på de här storlagen med sina hallar och alla stjärnor.
Däremot har Mats Rönnqvist sneglat en hel del på ett annat elitserielag: Broberg/Söderhamn.
– De har liknande förutsättningar som vi. Ingen hall, bygger långsiktigt – och har tagit sig till slutspel i praktiken de senaste tio åren.
Vad är det som gjort att Broberg klarat det?
– Dels har de lyckats väldigt bra med sina värvningar, framför allt av finländare, och har en spelidé som sitter väldigt bra. Kan vi jobba hårt, enligt vårt system, borde vi också klara det.
Det där spelsystemet är lika rättframt som Rönnqvist själv. Hårt jobb, tät defensiv, offensiva kanter och snabba omställningar. Hittills har det gett sagolik utdelning, men när framgång byggs på hårt arbete blir gränsen mellan succé och fiasko hårfin.
– Det har gått bra hittills, men man vet ju att vi kommer att förlora också. Det räcker att vi går ner oss några procent så är vi rökta, säger Rönnqvist.
Den gamle halven är inte mycket för att drömma. Trots att laget redan spelat ihop en dryg tredjedel av de poäng som lär krävas för att slippa kval eller nedflyttning vägrar han konsekvent att ta ut någonting i förskott – precis som han konsekvent vägrar att tro att hans lag klarar av att spela på något annat sätt.
Det är en mer cynisk bandy än tidigare.
– Ja, så är det ju – men vad ska vi göra? Förr om åren har vi ju plogat lagen framför oss – men ändå tappat matcherna när vi fått kontringar emot oss. Då är det ju bättre att göra tvärt om. Vi har ingen som vi vet kommer att göra 30 mål, så vi får spela på ett annat sätt. Storlagen kan ju ha mycket boll, de kan unna sig att spela vackert, de kan släppa in fem mål eftersom de vet att de kommer att göra nio stycken. Släpper vi in fem mål har vi förlorat, punkt slut.
Nu börjar Kalix Bandys stora utmaning. Toppklubbarna har förstått att laget måste tas på allvar och de som tänkt sig att slåss i botten kommer inte att bjuda på någonting.
– Nu kommer lagen vi möter att backa hem, nästa svårighet för oss blir när vi möter lagen som vi själva tycker är snäppet under Hammarby och Edsbyn. Vi måste klara av att ta på oss den kostymen också. Där har vi mycket kvar, säger Rönnqvist.