Det är geggigt och blött på Kalix Skidstadion den här lördagen. Emma Ribom och Joakim Abrahamsson tar stora hoppsteg mellan de torra plättar som finns på marken.
Det är inte direkt kanonförutsättningar för en skidåkare som är van vid hård skare och molnfria skyar. Men ett träningspass ska genomföras likförbaskat. Något som Emma Ribom inte har några som helst problem med. Tvärtom.
– Jag har alltid tyckt att det är väldigt roligt att träna, verkligen alltid, säger 17-åringen som tillhör både juniorlandslaget och Kalix Skidklubb.
Joakim Abrahamsson, den förre förbundskaptenen, är hennes personlige tränare – och han vittnar om en otrolig skidlust.
– Du har ju en enorm passion och intresse för skidor, en stor vilja, säger han till Ribom och fortsätter:
– Det är ju inte så att jag behöver pusha, snarare bromsa ibland och säga att ”det där tar vi kommande år”.
Svensk längdskidåkning står inför ett vägskäl. Manliga landslagsprofiler som Daniel Richardsson, Johan Olsson och Lars Nelson väljer att lämna landslaget. Samtidigt är damåkarna på väg att ta över. De senaste åren har en rad tjejer fått stora genombrott på OS, VM och världscupen. Stina Nilsson och Sofia Henriksson är två exempel.
Emma Ribom, som pluggar på skidgymnasiet i Gällivare, kan mycket väl gå i deras fotspår.
– Emma är mycket bra och väldigt intressant. Hon är fantastiskt bra i klassisk åkning, hon har en stakning som redan nu är i klass med många seniorer, säger Joakim Abrahamsson.
Ribom har två år kvar som junioråkare, men visade redan i vintras vilken kapacitet som bor i henne. I en testtävling över 30 kilometer i Piteå mötte hon landslagsåkare som Sofia Henriksson och Magdalena Pajala – och vann.
– Det var väldigt, väldigt roligt. Och häftigt, säger hon och skrattar.
Hur reagerade de?
– De blev mest glada.
Målet är att slå sig in i A-landslaget, att få tävla på OS och VM. Men Emma Ribom vet att det krävs hårt arbete för att lyckas.
– Det krävs målmedveten, ambitiös träning. Men jag tycker att det ska bli väldigt roligt att anta den utmaningen. Jag gör det med mycket glädje, säger hon.
Hon är glad över att hon för andra året i rad tillhör juniorlandslaget.
– Det är inspirerande att få vara med i den träningsgruppen. I fjol genomförde vi väldigt tuff träning och det var givande.
Joakim Abrahamsson tar tillfället i akt och hyllar svensk damskidåknings framtid.
– Den är tuff den där juniortjejgruppen och det är det mönstret vi har sett ett tag, att det är tjejerna som tar för sig lite mer än killarna. Det är riktigt häftigt. Det började där någonstans med Kalla-generationen, där märkte man att tjejerna började ta för sig mer.
När Joakim Abrahamsson först klev in som tränare i A-landslaget – för ungefär tio år sedan – såg det helt annorlunda ut.
– Då var det nästan ingen som ville ta i damtruppen. Skulle man skära ner någonstans så tyckte många att man skulle skära ner på damerna. Nu är det ju nästan regel att man räknar med lika många dam- som herrmedaljer. Nästan fler – och det tycker jag är roligt. Det är enormt häftigt att se.
Är du orolig över herrlandslagets framtid?
– Man står inför en resa. Det kommer krävas mycket av de äldre juniorer som ska bli seniorer. Rätt saker måste göras, då kommer det. Men det kan ta tid, det kan bli ett rejält glapp i några år.