Luleå Hockeys herrlag fjällvandrade förra helgen. Nu var det damernas tur att ge sig ut i terrängen. Målet: Att bestiga Kebnekaise.
I fredags tog sig laget till Kebnekaises fjällstation och under lördagen tog man den västra leden till toppen.
Många tog sig ända upp – fast det kostade både skavsår och stumma buggar.
– Man är lite mör i kroppen i dag, det känns som att låren håller på att explodera. Men det är ändå många som är hyfsat pigga ändå, säger Emma Eliasson när NSD når henne på bussen hem.
Hur jobbigt har det varit?
– Jag har ju varit upp tidigare så jag visste vad som väntade, men nå har det varit jobbigt. Jag tror det är många som har fått slita på ordentligt.
Emma Eliasson väljer att lyfta fram två spelare som har stått för extraordinära insatser.
Först en hemvändare.
– Johanna Fällman påstod sig inte ha mjölksyra en enda gång under hela turen. Det var anmärkningsvärt. Hon hade lite tungt nedför men uppför var hon jävla som ett spjut uppför backarna, säger Eliasson.
Sen ett nyförvärv.
– Nya finskan, Christa Alanko, gick upp i tennisdojor och hon har haft såna brutala skavsår och gick utan skor sista två kilometerna till Nikkaluokta. En riktig fajter.
När NSD träffade tränaren Fredrik Glader i Coop Arena i början av veckan så berättade han att de flesta har varit skeptiska till att han ska orka hela vägen upp till toppen.
– Alla garvar åt mig att jag ska upp där. Jag vete fan hur man ska tolka det, ser jag fysiskt oförberedd ut eller? Haha.
Hur det gick?
– Han hade det kämpigt, haha. Han tog sig en bit och jag är imponerad av den biten. Han gick ändå två och en halv timme tror jag innan han vände, säger Emma Eliasson innan Fredrik Glader fyller i:
– Jag gick in i väggen, jag träffade på Jörgen Brink. Jag vände innan Kaffedalen och var upp på 1 711 meter, säger han.