Daniel Sondell, ena tränaren, Niklas Olausson, Joey Hishon…. Bland många andra. Vår redaktion hade en grymt bra silly season och avslöjade i stort sett samtliga av Luleå Hockeys värvningar inför den här säsongen.
Nu senast Joonas Jalvanti, som kom under säsongen.
Men vi var inte först på värvningarna av Patrick Cehlin och Emil Larsson.
Och det kändes kanske inte helt klockrent när de presenterades som Luleå-spelare en småkylig måndag i april.
Den ena hade en fraktur och gick på kryckor och den andra hade inte spelat på länge på grund av en allvarlig hjärnskakning.
Men. Straffhjälten Cehlin är en av årets fem bästa värvningar i SHL.
Han gör mer eller mindre aldrig ett dåligt byte. Det går att förstå varför han är med i Tre Kronors stora bruttotrupp till OS.
Och Emil Larsson? Karln står för mycket av det Luleå Hockey vill stå för. Flera i klubbledningen säger att det är färdigt med värvningar av spelare som Bill Sweatt och Toni Rajala.
Istället vill de ha ”utvecklingskraft”.
Att värva från allsvenskan och få spelare som producerar i SHL – likt Larsson – är och kommer alltid vara ekonomiskt fördelaktigt.
Just det, att värva från allsvenskan, var Luleå Hockey riktigt bra på under Jonas Rönnqvist.
Då var Thomas ”Bulan” Berglund assisterande. Nu är han huvudansvarig – och han har fått ihop det här laget bra.
I början av säsongen tappade Luleå ledningar i tredje perioden lika ofta som jag, som är sörlänning, gnäller på vädret i november.
I den tredje perioden hände det igen. Men till skillnad från i början av säsongen så ser Luleå verkligen ut som ett lag nu, där spelarna har hittat sina roller.
Ni som läser oss på sajten och i papperstidningen vet att laget just nu är formstarkast i SHL. Då är det lätt börja ta i så att man spricker. Det tänker jag inte göra. Men jag kan konstatera att jag just nu är mer imponerad av Luleå Hockeys herrlag än vad jag varit på länge.
Till sist en uppmaning till general managern Stefan "Skuggan" Nilsson. Förläng Niklas Olaussons kontrakt. Gör det nu. Genast.