Några av pusselbitarna som behövs för att ta hem mästerskapet finns där. Men det här känns långt ifrån ett färdigt guldbygge – och framför allt LAGbygge.
Anna Bartholds blotta närvaro andas givetvis framgång och lagkaptenen har genom åren visat att det är få spelare i Sverige som kan höja ett lag när det som behövs som mest.
Chastity Reed sprider viss guldglans på sin guardposition. Hon håller hög klass.
Chioma Nnamaka är en högkvalitativ spelare som sällan gör en dålig match och som, likt Barthold, vet vad som krävs för att vinna.
Men sedan tar det stopp.
Jag hittar inga fler pusselbitar som gör LBBK till en guldklubb i vår.
Jag ser framför allt två saker som talar för att SM-guldsviten bryts. Allis Nyströms frånvaro samt importspelarnas kapacitet.
Tomrummet efter skadade Allis Nyström har man inte lyckats fylla. När det hettar till längre fram kommer forwardens orädda spelstil saknas under korgarna.
Utöver Reed är det alldeles för stora frågetecken kring truppens importspelare. Varken Michaela Houser (som ställdes utanför truppen mot Högsbo), Precious Hall, Kristina Alminaite, Maria Felixova eller Antonia Sandric har inte alls varit uppe på nivån som deras föregångare nådde. Då syftar jag på guldhjältar som exempelvis Brittany Smart, Katie Bussey, Jelena Antic och Jessica Thomas.
Det är enormt stor klasskillnad.
Magkänslan säger att det är Umeås tur i år. Eller A3 Basket Umeå som klubben numera kallar sig är laget att slå. Deras material känns alldeles för starkt detta år.
Som jag ser det krävs det lite klassisk slutspelsturbulens i Västerbottensklubben för Luleå återigen ska fira med guldbankett i Luleå Energi Arena.
Så det är kanske inte helt omöjligt ändå.
På lördag tror jag ändå att Luleå Basket tar sig samman och vinner mot Högsbo. Göteborgsklubben är bra och har tre riktigt vassa spelare i Hanna Johansson, Tiasha Gray och Alexis Hyder. Men jag tror att lagets respekt för Luleå Basket kommer att fälla avgörandet på lördag.
LBBK har varit den sitsen förr – inte Högsbo.
Rutin ska inte underskattas.