Det gick inte att känna igen lagmaskinen Luleå i den första matchen.
Inte heller i början av den andra.
Grundseriens bästa försvarslag hade åter igen stora problem i egen zon. Frölunda fick tre farliga lägen för att Luleåförsvaret inte lyckades få ut pucken. Och felpassningarna. Joonas Jalvanti hade en bjudning och även Erik Gustafsson ett uppspel som blev till en bra chans för hemmalaget.
Man hängde inte med i tempot och Luleåspelarna fick mig att tänka på scenen i Jönssonligan då Sickan blir nedsänkt i vattnet med cementblock runt fötterna.
Hade det inte varit för Joel Lassinantti, och Daniel Sondell som slängde sig och räddade öppet mål likt Ravelli sommaren 1994, hade Frölunda utan större ansträngning kunnat leda med 2–0 efter en kvart.
Roger Rönnberg har lyckats med de taktiska dragen och Luleå har gått ifrån att vara ett hårt jobbande lag till att sluta kriga om varje puck, som om de redan vunnit något, lutat sig tillbaka, satt upp fötterna på borde och njuter av framgången.
I slutet av den första perioden började Luleå ta för sig i anfallszon och plötsligt såg det betydligt bättre ut. Det var framför allt fjärdekedjan med Johan Harju, Jonas Berglund och Carl Mattsson, samt spelet i powerplay, som kändes farligt.
Men så kom det.
Tre minuter in i andra sköt Jonathan Sigalet in 1–0 till Frölunda och över 10 000 åskådare stod upp. Scandinavium kokade, likaså Thomas "Bulan" Berglund.
Luleå började skapa mer och mer, nu genom Robin Kovacs, Niklas Olausson och Karl Fabricius. Kovacs, som tidigare pratat om hur mycket han älskar sådana här matcher när mycket står på spel, behövde kliva fram nu.
Han försökte, men det räckte inte.
I stället kom Joel Lundkvist och Ponthus Westerholm ensamma mot Fredrik Styrman och Westerholm överlistade Lassinantti med en högt, snabbt skott.
Luleå fick powerplay kort efter och alla som såg match 1 förstod att nu kunde det vända.
Så vad händer?
Johan Harju tappar pucken till Joel Mustonen. Han försöker rädda upp sitt misstag och domaren blåser straff. Ryan Lasch hade chansen att spika in den sista spiken i kistan, men Lassinantti räddar.
Luleå stod för en sista anstormning, men Johan Mattsson lämnade isen med nollan intakt.
När Luleå slog ut Växjö med 4–1 i matcher efter en mycket bra sista match, där Erik Gustafsson dominerade, började Luleå drömma om det där efterlängtade guldet.
– Med honom (Gustafsson) i laget kan vi gå hela vägen, sa Thomas Berglund.
Sedan dess har Gustafsson inte varit lika dominant.
Inte Luleå heller.
Fortsätter man så här är det snart över.