Svenska mästarna Luleå Hockey mot tippade bottenlaget SDE.
Jag hade förväntat mig att Luleå skulle bjuda på ett målkalas, en bekväm vinst utan några större problem.
Det blev ett målkalas till sist – men segern var allt annat än en promenad i parken en varm sommardag.
Ligan behöver färre utklassningar och flera heta möten, för att fånga publikens intresse, och äntligen ställdes mästarlaget på prov. De tvingades ta fram det bästa i sig för att vinna.
Utan nyckelspelarna Johanna Fällman, Ebba Berglund, Michelle Karvinen och Petra Nieminen var andra tvungna att kliva fram.
Men det dröjde.
När till och med Jenni Hiirikoski bjöd på ett friläge efter att ha snurrat fast sig i egen zon förstod man att det här kunde bli tufft, svårt och kanske sluta med en förlust.
SDE kvitterade till 1–1 i början av den andra perioden – trots att man var en spelare mindre. Bortalaget jublade och där någonstans tändes elden i Jenni Hiirikoskis ögon.
Plötsligt såg den annars samlade backen arg ut och det var precis vad Luleå behövde för att ta sig ur den negativa svackan man hamnat i.
På egen hand stod hon för 2–1 och låg bakom 3–1.
Hon gjorde också 5–1 och 6–1.
Hon visade vägen när det blåste som kallast och snön var högt över knäna.
Det är omöjligt att hitta en bättre lagkapten än Jenni Hiirikoski. Efter att ha följt Luleå Hockey under deras två matcher i Vilhelmina förstår man vilket fullblodsproffs hon är.
En förebild för alla som håller på med idrott, oavsett nivå.