Tränaren Håkan Larsson ledde BC Luleå till en semifinal. Men där tog det stopp.
3–4 i semifinalen mot ett sammansvetsat, erfaret och smart Borås är egentligen inget att grina över även om de två förlusterna i semi två och tre kommer svida länge.
Gustav Hansson & Co var så nära att lyckas med det inget annat lag tidigare klarat i SBL– att vända ett 1–3-underläge till seger – men i den sjunde och avgörande matchen i Borås var det hemmalaget som fick jubla efter slutsignalen sedan BC Luleå hamnat i en total offensiv härdsmälta där alla spelare underpresterade exakt samtidigt.
Så kan det gå. På det stora hela gjorde tränaren Håkan Larssons lag en bra säsong och tog ett litet steg uppåt jämfört med den förra. Trea i grundserien, trea i slutspelet och final i svenska cupen med en spelarbudget som måste vara den minsta i klubbens historia är ungefär vad som gick att kräma ur den här spelargruppen.
För att sammanfatta i tre ord: Helt enligt förväntningarna.
Men vi stannar en stund vid ordet "förväntningar". Här finns det nämligen saker att dissekera lite mer.
De senaste fem-sex åren har man kunnat titta på BC Luleås spelartrupp innan säsongsstart, jämfört med konkurrenterna och klurat på lagets slagstyrka.
Nästan varje gång har jag konstaterat: Tja, ungefär semifinal. Om laget skulle klicka 100 procent och få alla kantbollar med sig kan kanske en final hägra.
Och ungefär så har det blivit om vi räknar bort genomklappningen mot Umeå för några år sedan. Ut i semifinal. Helt okej men inte det lilla sista.
Där är vi. BC Luleå har blivit en klubb som gör vad den ska sportsligt. Inget briljant, enligt plan men absolut inte över de förväntningar som finns.
Där finns sedan ett par år tillbaka en grund med svenska spelare att stå på. Bröderna Hansson och Tobias Sjöberg är tre av dem.
Det är utmärkt.
Sedan vore det förstås önskvärt att hitta en aning mer kontinuitet på importsidan även om det är ruskigt svårt i den verklighet som den svenska ligan lever i. En spelare som "Ticket" Gaines har visat sig vara någon som höjer sig när insatserna blir höga och borde inte vara helt omöjlig att behålla.
Men det finns mer att skruva på för att ta nästa steg. Att sitta med en skuld på fem miljoner kronor, vilket betytt att den sportsliga delen blivit lidande, gör ingenting bättre.
Det handlar också om att klubben måste hitta nya vägar framåt, vara innovativ och inte göra samma sak som alltid gjorts. Då kommer ingen pendel att väga över. Säsongerna tar slut i april-maj. Kansliet andas ut några veckor, skriver fast några svenska spelare, ger sig sedan ut på importmarknaden och hoppas på några vinstlotter.
År ut och år in. Med ungefär samma resultat som följd.
Nej, min känsla är att det är dags att stanna upp. Reflektera. Titta framåt. Ta fram en plan över flera år, sätta mål och följa upp. Inte bara ägna sig åt att släcka akuta bränder.
Jag menar inte att klubben ska starta om från noll, köra helsvenskt och bli en Umeå/Högsbo-variant. Nej, det skulle aldrig funka i för en förening med BC Luleås stolta historia.
Men en tydlig vision hur framtiden ska se ut för BC Luleå skulle helt säkert många vilja se.