Fick permission av sin kompanichef – och sprang hem stadsmaran

Det blev en annorlunda uppladdning för 2022, 2023 och 2024 års vinnare av Luleå stadsmara.

– Jag lyckades få till ett löppass i måndags och ett i onsdags. Det är allt, men det kunde ha varit värre, säger Anna Lindgren.

Det beror på att hon är med i Hemvärnet som har sin årliga övning i Boden den här veckan.

– Vår kompanichef är som tur var snäll och gav mig permission, annars hade jag inte kunnat vara med, men nu måste jag tillbaka dit, säger Anna Lindgren och ler

– Vi ska grilla i kväll, vet jag, och det kommer säkert att bli trevligt. Så det vill jag inte missa, fortsätter hon.

Sedan förklarar hon att det är mycket för gemenskapens skull som hon är med i Hemvärnet.

Förra året sprang hon de 2,1 milen på en timme, 27 minuter och tre sekunder. I år gick Anna Lindgren i mål efter bara en timme, 23 minuter och 27 sekunder. 46 sekunder före tvåan, Kajsa Frixeus.

– Det kändes otroligt bra, faktiskt. Planen jag och min storebror, som jag har tränat mycket med, la upp inför loppet var egentligen att jag skulle gå ut lite lugnare, men jag lyckades inte att hålla den, utan det blev som vanligt. Hårdare än vad det var tänkt, men jag är i bra form, säger 37-åringen – som hoppas kunna ta sin femte raka seger 2026.

Snabbast bland herrarna var för andra året i rad Albert Askengren.

Den 30-årige gotlänningen övervägde in i det sista att stå över loppet.

– Jag blev krasslig förra helgen och är fortfarande täppt i näsan, så jag borde nog ha tagit det lugnt, men jag ville försöka försvara fjolårets seger, säger Albert Askengren och hostar.

– Jag verkligen kämpa för den i år, att springa ensam i motvinden kostade, jag övervägde faktiskt att släppa upp de tre jag hade bakom mig. Min ork började tryta redan när jag närmade mig centrum. Jag kände mig bra de sista kilometerna.

Han lyckades dock att hålla tvåan Marcus Nilsson bakom sig och gick i mål efter en timme, 14 minuter och 46 sekunder.

– Jag var inte så orolig. När man har varit sjuk kan man plötsligt ta slut, men jag skulle behöva tappa väldigt mycket för att han skulle hinna ikapp mig på slutet, säger Askengren.

Vad händer nu?

– Jag skulle tro att jag kommer däcka hemma i soffan (skratt).