Det var en lycklig Catarina Gustafsson som rullade i mål på Porsön efter att ha tagit sig runt Mjölkuddsberget.
– Uppförsbackarna var jobbiga och min man fick hjälpa till när det var en massa rötter och stenar, berättar hon.
– Det kändes som timmar, men om jag inte haft honom med mig hade det tagit ännu längre tid, tillägger hon.
Hon kan bara gå några få steg och behöver sin rullstol för att ta sig runt, men vägrar att låta sig begränsas av sin sjukdom.
– Jag har alltid älskat att träna, men när jag fick min diagnos sa de av jag inte fick anstränga mig längre, utan behövde ta det lugnt. Jag fick inte spela innebandy, jag fick inte åka slalom. Jag fick ingenting, och det är klart att jag lyssnade. Fast forskningen har gått framåt sedan dess och i dag ska man träna, träna, träna, säger 52-åringen och medger att hon tvekade lite när hon anmälde sig till Luleå stadsmara och fick veta att det enda femkilometersloppet de hade var ett terränglopp.
– Jag gjorde det på ett annat sätt än de andra som var med och var inte lika snabb som dem, men det kändes skönt att bevisa för mig själv att jag också kan, tillägger hon.
Det tog Catarina Gustafsson en timme, 23 minuter och 59 sekunder att ta sig i mål och hon funderar redan på hur lördagens bedrift ska kunna toppas.
– Nästa gång blir det nog ett längre lopp på asfalt, berättar hon.