Lisa Vinsa om pausen: "Det var mycket tårar i bilen"

Lisa Vinsa, Piteå Elit, gick från klarhet till klarhet i skidspåren och det verkade som om att hon tog nya steg för varje säsong och 2018/19 så var hon högt upp i resultatlistan då Tour de Ski var över.

– Den säsongen kände jag mig riktigt nöjd och stolt över mig själv. Då skulle jag nog ha pratat med mig själv och sagt att jag skulle tillåta mig själv att inte stressa iväg, säger Lisa Vinsa.

Nu har hon varit hemma i Kiruna hos föräldrarna ända sedan veckan innan jul och vistelsen i sin gamla hemstad har gjort henne gott. Trots att fokus har legat på återhämtning så har hon givetvis tränat på Matojärvi och längst Jägarspåren.

– Jag har tränat varje dag, men med fokus på återhämtning. Under hösten så var det annorlunda då var det som om att jag glömde att "Vattna blomman" och blev tröttare och tröttare. Nu "Vattnar jag blomman hela tiden" och jag känner mig piggare för varje dag som går.

Annat var det när hon kom fram till att det enda raka var att åka hem.

– Ska jag vara helt ärlig så var jag väldigt ledsen just då. Det var jättemycket tårar i bilen på väg hem till Kiruna.

Vad var du ledsen för?

– Jag hade tränat så hårt för tävlingarna och att då inse att det inte funkar var jobbigt. Jag var frustrerad och ledsen över osäkerheten om hur länge det skulle ta att komma tillbaka.

Är du fortfarande rädd för att det kan ta länge?

– Faktiskt inte. Jag är jätteglad i dag för jag känner att jag har tagit rätt beslut och detta kommer att göra mig till en bättre skidåkare.

Du är hemma i Kiruna, hur viktigt har det varit för dig?

– Väldigt och ibland så måste man erkänna för sig själv att man behöver vara nära sin familj för att må bra.

Det är andra säsongen i rad som Lisa Vinsa dras med olika problem. 

– Skillnaden nu är att jag själv verkligen inser vikten av att göra en förändring och lite till magkänslan. Jag dragit i handbromsen och det kan ingen annan göra åt mig.

Hur svårt var det att ta det steget?

– Det är mycket svårare att dra i handbromsen än att köra på som vanligt. Det blir lite märkligt, men jag tycker att det är enklare att träna 30 timmar i veckan än att ta det lugnt.

Hon kände att den tidigare vägen fungerade ett tag, men också att hon var tvungen att göra skillnad för att komma på banan igen.

– Det handlar om en helhet och att få den återhämtning på sidan om skidåkningen som jag behöver. Den helheten hittar jag själv tillsammans med mina tränare som stöttar mig i med- och motgång.

Hur ser vägen tillbaka ut?

– Att tävla och inte kunna göra mig själv rättvisa är inte mina drömmar, säger Vinsa innan hon fortsätter:

– Mina drömmar är fortfarande att åka världscup, VM och OS, men om jag säger det och ändå inte gör någon skillnad så lever jag inte som jag lär.

Har du haft hjälp av någon som du har kunnat prata med?

– Jag har haft lite hjälp av en person på RF. Det är viktigt att få kroppen och huvudet att samarbeta. Hon kan inte göra mirakel, men hon kan få mig på bättre tankar.

Vinsa tror själv att det hon har råkat ut för antagligen inte är ovanligt bland elitidrottare. 

– Jag har nog blundat för kroppens signaler. Sedan kom säsongen, men det gjorde inte resultaten.

Nu återstår att se hur länge det tar innan hon är redo för att ta steget tillbaka ut i tävlingsspåret.

– Jag kommer att tävla denna säsong, men jag kommer att göra det när jag själv känner mig redo.