Det är Skandinavisk cup i Falun. Lovisa Modig ska egentligen se fram emot topplaceringarna för att kunna spränga den norska succévallen den här säsongen.
Men på startlinjen funderar hon på vad hon ens gör där överhuvudtaget.
Det har bara gått åtta dagar sedan hennes treåriga förhållande med pojkvännen tagit slut.
– Efter varje lopp tänkte jag bryta, säger hon.
29-åringen från Luleå hade en säsong som var ganska stökig. Först blev det ett klubbyte från SK Bore till Falun Borlänge. På försäsongen blev hon sjuk och hade problem med svullna halsmandlar. I Gällivarepremiären bröt hon det klassiska loppet med svår kramp och andnöd. Även senare under säsongen fick den tidigare Piteååkaren sjukdomsproblem.
Och mitt i allt det här gick hon igenom en separation. Något hon tycker påverkade förra säsongen.
Dagen före nyårsafton tog förhållandet slut.
– Det var skittufft i ett tag. När man ska prestera hela tiden också, mitt i skidsäsongen. Det var nästan den sämsta tidpunkten och mitt i allt skulle jag behöva fixa med hus och sånt som jag inte hade tid med. Skitjobbigt så och jobbigt med tryggheten som släppte, säger Lovisa Modig.
Dels var det allt det praktiska. Vad skulle de göra med huset i Torsby? Vad skulle hända med de två hundarna. Det löste sig senare med att Lovisa bor kvar i Torsby i det där huset. Och de har nu var sin hund.
Dels var det allt det emotionella.
Tankarna på allt som hände hemma gick inte att skjuta ifrån sig på alla träningar eller tävlingar. Det påverkade skidåkningen.
– Jag fick inte riktigt den energi jag behövde och jag gick runt med en klump i magen. Så fort det gick dåligt kändes det som att energin som krävdes inte fanns där. Det var för mycket tankar i huvudet och den mentala biten var svår att hålla ihop.
Och det här hade legat och gnagt ett tag innan separationen också.
– Jag blev väldigt låg av att känna att saker och ting inte fungerade hemma. Det var ju inte så att vi bara kom på det en dag, det hade ju pågått ett tag. Vi försökte, men det fungerade ändå inte och det tär ju på en.
Modig säger att hon är en person som behöver struktur. Skidåkaren behöver veta vad som väntar härnäst för att kunna må och prestera som bäst. Här blev allt istället en enda stor röra. Och mitt i den röran kom de där tävlingarna i Falun. Veckan efter uppbrottet.
– Jag var någon helt annanstans, jag borde inte ha varit på en tävlingsplats för jag var inte redo att stå där. Men vad skulle jag annars göra, bara ligga hemma och böla?
Första loppet kände hon knappt att hon kunde genomföra. Andra var lika jobbigt.
– Efter varje lopp tänkte jag bryta. "Inte ett lopp till om det ska vara så här". Men jag tänkte inte låta det ta ner mig, så jag körde på ändå. Fast det är svårt att vara stark i stunder som man inte känner sig stark. Man tas ner på jorden.
"Smärta är oundviklig. Lidande är valfritt", ska Kathleen Casey ha sagt.
Efter ungefär en månad gick Lovisa Modig vidare.
– Efter allt var klart och jag kände att det var rätt beslut känner jag mig självständig och starkare än någonsin.
Det blev inget OS, som var det stora målet. Men Luleåprodukten, som bland annat har ett SM-silver på meritlistan, fick fira något till sist. I slutet av säsongen hade hon krossat allt motstånd i Smart Energy Cup och avslutat säsongen som vinnare.