Kalla om bronsloppet: "Jag är så himla glad"

Först skadad under sommaren, sedan hjärtflimmer under världscuppremiären i Ruka. Charlotte Kalla har haft många hinder att ta sig över för att hitta VM-formen. Men hon hittade den – med besked.

Under lördagen tog hon ett VM-brons i skiathlon, endast slagen av Marit Björgen och Krista Pärmäkoski.

– Det känns riktigt kul att få till det i dag och att det räcker till en medalj, säger hon efter loppet.

Hade du vågat tro på det här för några månader sedan?

– Inte hela tiden. VM har ju blivit ännu viktigare för mig, att försöka göra det jobbet, ta mig tid att skaffa återhämtning men också få till grundträning. Det har känts bra på slutet. Det har varit otroligt tacksamt att få följa en plan under en längre tid.

Vad betyder den här medaljen för dig?

– Det betyder jättemycket att få känna att jag verkligen kunde åka på mitt bästa nu när det är dags för VM. Jag har längtat efter den här dagen och på att VM ska dra i gång under en längre tid. Jag är så himla glad att det funkar rent kroppsligt och att skidorna funkar så bra som de gör.

Kalla hyllar sina skidor:

– Jag hade jättebra fäste, kunde gå i spåren även när det var väldigt brant. Sen hade jag inte lika mycket tryck i benen som Marit och Krista.

Kalla fick dock problem på den klassiska delen och föll efter bara sju minuters åkning.

– Jag kände att jag kunde lägga det bakom mig ganska tidigt och det är det som krävs. Det går inte att haka upp sig på att jag hade ett fall. Det kostar väldigt mycket. Jag tog ett beslut ganska snabbt att försöka ta igen det mesta utför och i stakningen.

Kalla reparerade skadan efter fallet ganska snabbt och var med i täten vid skidbytet. Men hon orkade inte hänga med tätduon Marit Björgen och Krista Pärmäkoski när de snabbt ryckte på skejtdelen.

– Jag la mig i Heidis rygg, jag tänkte att det här blir bra. Men sen när Marit kom i kapp och jag försökte gå om och hänga på henne så fanns det tyvärr inte krafter att följa och luckan fram växte stabilt även fast jag försökte åka så bra skidor jag bara kunde.