Anton Nilsson var förvånad efteråt.
– Jag trodde inte att jag skulle vinna. Jag tog nattåget upp hit. Så förberedelserna var väl inte direkt optimala. Och jag var osäker på formen. Jag håller på att skola om mig till ultralöpare och har inte tränat så mycket snabbhet. Utan jag har mest kört terränträning på senare. Men efter sju kilometer lyckades jag att skaka av mig de andra, säger han.
Han tyckte det var synd att Gustav Ussihannu inte kom till start.
– Jag hoppades att han skulle vara med, jag hade behövt lite draghjälp där framme, säger han.
Tror du att du hade kunnat ta honom?– Nej, jag tror faktiskt inte det, säger han, med ett skratt, innan han tillägger:
– Vi möttes i ett lopp förra hösten, precis efter jag hade flyttat upp hit. Och då vann han, han var ruskigt stark.
Snabbast bland damerna var Lulekamraternas Anna Nordin.
– Det kändes förvånansvärt lätt de fyra första kilometerna, och jag ledde hela vägen, säger hon.
Hon var lika förvånad som Anton Nilsson efteråt.
– Jag har vunnit den här tävlingen två gånger förut. Men det var många år sedan nu. Säkert tio. Jag försöker träna fyra gånger i veckan. Men det är inte alltid så lätt med två små barn. Och det brukar alltid vara någon som är lite snabbare än en själv. Så det här var verkligen inte något jag hade förväntat mig, säger hon.