Lördag den 26 maj 2017. En vecka kvar till Stockholm maraton. Den stora folkfesten. Den viktigaste löpartävlingen för Johanna Nilsson. Seger i Luleå stadsmara. En form som kändes som 2015 års, ett av hennes bästa i löparkarriären.
Dagarna går, Johanna Nilsson har trappat ner på träningen för att komma i ytterligare lite bättre tävlingsform.
Då kommer febern.
– Jag vaknade mitt i natten och kände att det här går inte.
Men hon rådfrågade en löparkollega som sade att det ju fanns en chans att det skulle lägga sig innan lördagen – tävlingsdagen för Stockholm maraton. Sedan fanns det såklart andra skäl än löpningen att ta sig ner till Stockholm.
– En stor del av behållningen med Stockholm maraton är att man får träffa alla löparkompisar, att man får njuta av den stora publiken och att man får vara en del av den stora festen.
Så Johanna Nilsson gjorde sitt bästa för att sänka sina egna förväntningar. Att kunna ta vilket lopp som ett träningspass har varit en av hennes största mentala styrkor. Men det är något som inte alla i omgivningen förstår.
– När det inte blir personbästa, då får man ibland höra: ”Ja, det var ju kul att du vann, synd att det inte blev personbästa”, säger Johanna Nilsson.
– Folk förstår inte riktigt hur hårt det kan slå mot självkänslan. För mig är inte resultatet det viktigaste.
För Johanna Nilsson är känslan alltid det viktigaste. Och därför var det tungt när hon snörade på sig skorna inför Stockholm maraton.
– Så jag tänkte att jag gick ut långsamt för att se hur kroppen svarade.
Första kilometrarna var tunga, men allt eftersom släppte pressen och när hon helt plötsligt passerade Mikaela Kemppi, femma på SM förra året, då insåg hon att det gick fortare än hon trodde. Om tråkiga påminnelser om personbästa stjäl energi, så finns det en annan typ av kommentarer som kan rädda en dag.
– När jag passerade Mikaela Kemppi kändes det bra, men när jag sedan hörde en kvinnlig åskådare ropa: ”Du ser stark ut” då gick det rakt in i hjärtat.
Johanna Nilsson slutade på en 15 plats totalt, en sjunde plats i SM (samma placering som 2016) och med tiden 2,54,26.
– Men tiden spelar ingen roll, placeringen är såklart rolig, men loppet kommer jag att minnas som något positivt för att jag överträffade mina egna förväntningar.
Placeringen gjorde också att hon blev bästa norrbottning på Stockholm maraton. En sak som hon inte vill förringa.
– Det är såklart riktigt roligt, man känner sig verkligen som en representant för länet och även om löpning är en individuell idrott så finns det en stolthet över att bära Morjärvs färger också.
Länets löpardrottning började sin karriär sent i livet (för att vara elitidrottare), vid 27 års ålder, då hon körde tre pass i veckan. Sedan dess har hon kört sitt eget race, och driver vid sidan av ett eget företag för att inspirera andra till att ta nya steg i sin löpning. Hon har också blivit en van vinnare hemma i länet, där hon ställer upp på i princip alla löpartävlingar som Norrbotten kan erbjuda och det är sällan som hon inte står högst upp på pallen, som nu senast i Jaktviksloppet runt Kallax.
Den 19 augusti ställer sig Johanna Nilsson på startlinjen igen. Då är det dags för Ultravasan 2017.