Thomas Larkin
I den tredje delen av Sportens serie om våldet i svensk hockey är disciplinnämndens ordförande Alexander Ramsay i fokus.
Är ishockeyns egna disciplinsystem tillräckligt eller ska fallen prövas i allmän domstol?
Sporten belyser frågan efter överfallet på Fredrik Styrman som skedde i höstas och tvingade honom att avsluta säsongen, mycket troligt även karriären.
Två polisanmälningar om misshandel kom också in efter händelsen på Hovet.
– Även om det, som tur är inte är vanligt, så händer det ibland att händelser på isen prövas i vanlig domstol och det mest uppmärksammade på senare år är Jakob Lilja. Det är inte konstigt egentligen att det finns en gräns. Går man över den gränsen så tycker det civila samhället att man måste agera och det blir ett vanligt brott av det. Det finns inte någon motsägelse i det och från mitt perspektiv som ordförande i disciplinnämnden ser jag inte det som något problem att det här ibland kan överlappa med vår verksamhet, säger Alexander Ramsay.
Det var för fyra år sedan som Högsta domstolen dömde Jakob Lilja för misshandel efter en crosschecking i nacken på en motspelare.
2017 var ett annat fall uppe efter en match i CHL.
Tyska laget Adler Mannheim mötte Brynäs och spelaren Thomas Larkin tacklade Daniel Paille så illa att karriären tog slut. Förra året inleddes rättegången mot Larkin som friades i tingsrätten.
Det är två uppmärksammade fall, men det händer betydligt mer än så, berättar Ramsay.
– Vi handlägger ungefär 250 disciplinärenden per säsong. De som uppmärksammas är förstås de som sker i SHL och i viss mån de som sker i hockeyallsvenskan. Vi har en stor mängd av disciplinfall från lägre serier, ungdomsserier, och jag vet en del händelser därifrån som resulterat i straffrättsliga processer, säger han.
Samtidigt menar Alexander Ramsay att det inte betyder att ishockeyns egna system är bristfälligt.
– Det är ingen utveckling man ser på så sätt, att nu tycker de civila domstolarna att idrottens egna system inte räcker till och att de måste gå in, säger han och fortsätter:
– Jag tycker det finns en bra balans och det är åklagaren som bestämmer om man ska väcka åtal. Om vi tittar på mängden ärenden vi hanterar och så få fall som väcks åtal så tillämpas det av åklagare väldigt restriktivt. För min del ser jag det inte som något problem. Det kan vara en juridisk intressant fråga var gränsen går, men det är inte en fråga för oss i disciplinnämnden.
Peter Holland blev avstängd i fyra matcher för överfallet på Fredrik Styrman.
Han fick också böta 40 000 kronor.
– Jag ångrar att han blev skadad, men jag ångrar inte att jag spelade med passion. I det läget så kändes det som om det var det som saknades i vårt lag, du vet, lite av en ”vi kan göra det”-inställning, sa Holland till Hockeynews efteråt.
Alexander Ramsay var själv inte med och dömde Holland och vill inte uttala sig om straffet.
Men han fördömer slagsmål och tycker inte att det hör hemma inom idrott.
Han är tydlig med att det är hans personliga åsikt och inte Svenska ishockeyförbundets.
– Slagsmål hör inte hemma i sport. Jag tycker personligen att det är bedrövligt att det finns den stämningen inom hockeyn, att man tycker att det här är okej. Om man pratar med människor inom ishockeyn är min uppfattning att det finns en del som försvarar det här och menar att det är mindre risk att låta spelarna slåss. Att en knätackling eller en huvudtackling från sidan är mycket värre. Det är naturligtvis illa det också, men vilka signaler skickar man när man tycker att det är okej att vuxna spelare slåss? Skulle det hända på fotbollsplanen, handbollsplanen eller innebandyplanen – det skulle vara helt oacceptabelt.
I en tidigare del av serien är idrottsprocessorn Yelverton Tegner kritisk till att respekten mellan spelarna är för låg.
Alexander Ramsay håller med.
– Vi måste vara föredömen för barn och ungdomar. Vi måste ha respekt för varandra och sporten. I mina ögon finns det ingenting som gör att slagsmål ska finnas och ha en plats inom idrotten. Visst, hockey är en tuff sport och man har rätt att visa känslor, men det finns många andra tuffa sporter där man smäller på varandra som handboll och rugby, där man fortfarande inte håller på så här. Jag tycker inte att det finns någon ursäkt till det våldet.
Hur bedömer ni ett slagsmål?
– Det som skedde på Hovet är speciellt. Vi hade ett liknande fall för ett par år sedan där en spelare slog en annan inne i båset. Det var också en udda slagsmålshändelse där båda inte deltog och den andra spelaren var inte beredd på att slåss, säger han och fortsätter:
– De allra flesta fallen handlar om spelare som gruffar, börjar slåss och pucklar på varandra där båda två deltar mer eller mindre. Om en slår mer och den andra försvarar sig så väger vi in det. Vem har startat det? Intensiteten i slagsmålet? Har man slängt handskarna? Och så får de mellan två-tre matchers avstängning normalt sett. Har man varit drivande får man normalt sett tre.
Växjös Glenn Gustafsson och Oskarshamns William Worge Kreü i slagsmål.
Idrottsprocessor Yelverton Tegner menar att straffen måste bli mer kännbara för att det inte ska hända igen, vad tänker du kring det?
– Det där är också en avvägning. Våra normalstraff ligger mellan två upp till nio matchers avstängning. Sedan har vi straff som går utanför det. Vi har dömt två års avstängning från all idrottsliga verksamhet vilket är maxstraffet enligt Riksidrottsförbundet och i extremfall kan vi döma längre.
Fyra matchers avstängning för att med knytnävar ha sänkt en spelare som inte vill slåss, och som inte kan spela mer den här säsongen, kanske aldrig mer. Är det rimligt?
– Var straffen ska ligga är en avvägning man gör hela tiden som man får väga mot den avskräckande effekten det har men också så det blir ett rimligt straff sett till säsongen, allvaret och hur man ser på det inom ishockeyn i sin helhet, säger Ramsay och fortsätter:
– Totalt sett under mina tio år i nämnden har straffen gått upp. Det finns en tröghet i det här och det ska det finnas för man ska inte ändra det för snabbt. Men vi dömer hårdare straff nu än tidigare, särskilt för huvudtacklingar.
Huvudskador har varit det främsta problemet inom ishockeyn under många år. Svenska ishockeyförbundet har tillsammans med ligorna startat projektet Nollvision som arbetar för att förebygga hjärnskakningar.
I den senaste rapporten visar siffrorna att hjärnskakningarna har minskat i toppligorna.
Slagsmål och farliga tacklingar har en koppling, menar Ramsay.
– Argumentet "om båda spelarna är med på det är det ingen skaderisk, det är mycket farligare med knä- och huvudtacklingar" stämmer inte. Det är där man sätter ribban och det blir ett respektlöst tänk som kommer leda till ett mer oaktsamt spel i andra situationer. Jag tycker det hänger ihop med helheten och därför är min personliga övertygelse stark. Att slagsmål på något sätt är en del av ishockeyns DNA är bara trams, det måste bort för det leder till ett mer respektlöst spel än vad vi annars skulle haft.
Färjestads Per Åslund och Luleås Sami Lepistö i slagsmål under final sju.
Har inte du möjlighet att påverka det?
– Ishockeyn är inte bara jag. Det här är min personliga uppfattning att man inte ska ha slagsmål. Sedan vilka straffnivåer vi har och hur man ser på det i svensk hockey är inte bara jag. Jag tror man behöver jobba med det här som en helhet. Man behöver göra förarbete och fundera på filosofin i hockeyn. Och då pratar jag för mig själv, inte för förbundet, säger Ramsay.
Behöver det svenska disciplinsystemet ses över?
– Nej, det är mycket i svensk hockey som fungerar väldigt bra. Jag tycker disciplinnämnden fungera väldigt bra. Jag tror inte nyckeln är att straffa bort det. Man behöver ha straff absolut, men jag tycker att arbetet med värdegrund och utbildning är viktigare, säger Ramsay.
Alexander Ramsay välkomnar diskussionen om våldet inom svensk hockey.
– Jag tycker det är jättemycket som fungerar jättebra och det finns ett värdegrundsarbete, det finns massa bra saker, men jag tycker fortfarande att det finns tendenser inom hockeyn att vissa saker är okej inom ramen för att "man bara visar känslor". Det finns gränser tycker jag och det är det jag tycker vi ska prata om. Där finns det ett arbete att göra, säger han och konstaterar:
– Det stora problemet ligger inte i SHL – det ligger på lägre nivåer. Det är där vi måste börja.
Hur ska det gå till?
– Vad har vi för ledare till ungdomslagen och vad har de för syn på slagsmål? I SHL är vi relativt förskonade, det är värre i lägre serier. Hur ser det ut i J20? Det är mycket hetsigare där och frågan är vad har vi för ledare där och vad sätter de för ribba? Om du vill åstadkomma den förändringen som jag pratar om så tror jag att man måste göra ett övergripande arbete runt det här.
Läs de andra delarna här:
Brottsutredning efter överfallet på Luleåbacken: "Det är en svår juridisk bedömning"
Profilen ger sin in i debatten: "Ren misshandel – idrotten har misslyckats"