Vi nöjer oss med att konstatera att fortfarande är det inte kört - för något av division I-lagen.
Så väl Kalix (tio poäng på 24 matcher, -95 i målskillnad) som Sunne (sex pinnar, 27 matcher, -77) och Helsingborgs HC (13 pinnar, 27 matcher, -98) kan fortfarande komma att ta en plats bland de före detta elitserielagen i nästa års allsvenska.
Och jag älskar det.
Jag skulle vilja krångla till det lite för er, där ni sitter vid frukostbordet. Ta en klunk kaffe och fundera på följande:
Vari består ishockeyns själ?
Jo, nu kommer ni dragandes med gamla klassiska bilder. Uterinkar i rött motljus. Vinterporr och gnistrande iskristaller. Immiga andedräkter som bildar fond åt heta känslor i minusgrader. Små snoriga barn som åker på lädret med samma glädje oavsett temperatur eller tidpunkt på dygnet.
Och ni har rätt. Men lite fel också.
En del av hockeyns själ finns i spänningen som skapas av strecken, av bakdörrarna, av de osannolika vändningarna och de förtvivlade genomklappningarna. Publiken är medveten om det här, de uppmuntrar det till och med, eftersom man följer med, hoppas och någonstans verkligen vill att den där bakdörren ska slås upp på vid gavel.
Och den spänningen har hockeyförbundet verkligen lyckats förädla med den här spelformen.
Men det finns problem också.
4 För det första:
Allettan Norra spelar sista omgången 22 februari. Efter det följer ett nästan två veckor långt uppehåll för seriesegraren, innan man plötsligt ställs mot ett lag som redan befinner sig mitt i vinnarzonen. Det är ingen avundsvärd uppgift.
4 För det andra:
Som det är nu har Boden större chans att ta sig till playoff än Kiruna - och ändå skiljde det 29 poäng mellan dem. För Boden räcker det med att vinna fortsättningsserien (mot högst mediokert motstånd) och sedan slå ut ännu ett menlöst lag så är man i playoff 2.
Kiruna? De måste ha minst fyra av de fem lagen Asplöven, Piteå, KB 65, LN 91och Östersund/Brunflo bakom sig. Långt ifrån en enkel uppgift.
Men till syvende og sidst så spelar ju inget av det här någon roll.
För i Norrbotten finns det bara ett lag som satsar på att ta sig till allsvenskan.
Både Piteå och Kiruna har en trivsam inställning. Det är hemvävda trupper, unga spelare och "oj, vad de utvecklas av det här". Men inte ens de själva verkar tro att de är med för något annat än att se och lära.
I Asplöven är inställningen lite...eh...annorlunda. I fjol gick de hela vägen till kvalserien (där det förvisso blev fiasko) och siktet är inte lägre inställt i år. Men vägen till allsvenskan är lång, krokig och extremt smal (i år går dessutom bara ett lag upp). Dessutom har Asplöven olägligt nog drabbats av flera tunga skador.
Så det slutar väl som det brukar - sportsligt sett räc
ker inte riktigt norrlagen till.Men det ska delas ut elitlicenser nästa år också.
Det finns alltid en bakdörr. Alla ska ju med.