Eftermiddag på Porsön. Det är kallt i luften och regnet öser ner. Ute på den blöta gräsplanen spelas det fotboll. Vanlig hederlig fotboll, utan konstiga regler och märkliga redskap.
Inne i hallen däremot...
Håvliknande klubbor slås mot håvliknande klubbor. Stenhårda bollar svingas fram och tillbaka i stenhård fart. Fötter springer upp och ner över golvet. Upp och ner, upp och ner - och lite i sidled. Svetten rinner och skydden skaver.
"Det är lite som en dröm"
Där inne i hallen tränar Norrbottens färskaste landslagsexporter. Nämligen i lacrosse.
- Min första lacrosseupplevelse var när jag såg filmen American pie.
Anna-Klara Nilsson berättar om sitt första minne av sporten hon nu är landslagsspelare i.
- Men då tänkte jag inte så mycket mer på det...
American pie i all ära. Åren har gått och nu betyder lacrosse så mycket mer för Anna-Klara Nilsson.
Tillsammans med lagkompisarna i Stil - Tove Björklund, Kristin Jonsson och Anneli Jonsson - laddar hon nämligen för VM i sommar. I lacrossens hemland Kanada.
- Vi har varit nere på träningsläger i Stockholm under året och i februari fick vi reda på att vi kommit med i landslaget, säger Kristin Jonsson.
Hur kändes det?
- Häftigt. Det är lite som en dröm. Sen man var liten har man ju drömt om att vara med i landslaget, men man har nog aldrig tänkt att det skulle bli så. Och nu ska jag spela med landslaget, det är lite coolt.
Lacrossesporten är liten i Sverige. Speciellt på damsidan. När tjejerna ska försöka tippa hur många som håller på blir svaret:
- Det är i alla fall två lag som spelar SM.
Hur i hela fridens namn halkar man in på lacrosse då?
- För mig var det via en kompis. Men jag hade ändå lite koll innan eftersom en familjevän har varit med i herrlandslaget, säger Tove Björklund och fortsätter:
- Det var rätt kul när man stod och testade i trädgården, kastade bollen till varandra. Jag fastnade på direkten, det gick rätt fort.
Stils damlag bildades under hösten 2011. Då kom de flesta av tjejerna i gång. Men för Kristin Jonsson var det annorlunda. Hon hade nämligen spelat med killarna innan. Och därmed hunnit vänja sig vid lite andra regler.
För herrar är lacrosse nämligen en kontaktsport. De får tacklas och, som tjejerna säger, "knuffa ner varann i backen".
Damerna får inte tacklas. De får slå på varandra klubbor - eller cross som redskapen heter - men de får inte slå på varann. Deras version av sporten handlar mer om teknik än om fysik.
- För oss handlar det om att hela tiden vara redo att positionera oss rätt med kroppen, att hitta den andra tjejens rörelser, att helt enkelt vara på rätt plats vid rätt tid. Man får tänka väldigt mycket, säger Anneli Jonsson.
- Man måste vara väldigt smart, fyller Kristin Jonsson i och skrattar.
Men att för den sakens skull lacrosse skulle vara en riskfri sport för tjejer är fel, helt fel.
Saknar målvakt
För den som aldrig har hållit i en lacrosseboll går den att beskriva som en större variant av en golfboll eller en mindre variant av en kul-kastar-kula. Den är med andra ord väldigt hård - och kan orsaka stor smärta på fel ställen.
Blåmärken hör till vardagen.
- Det händer att folk frågar hur jag har det hemma, säger Tove Björklund och skrattar.
- Huvudsaken är att de här klarar sig, säger Anneli Jonsson och pillar in tandskyddet.
Den 11 juli drar VM i gång i Oshawa utanför Toronto. Stiltjejerna har svårt specificera några förväntningar. Många av lagen som deltar kommer från en helt annan tradition. I länder som Kanada, USA, Storbritannien och Australien är lacrosse en mycket populär sport.
För Sveriges damer är det första gången på ett världsmästerskap. Dessutom står man utan målvakt för tillfället.
- Kim Martin (landslagsmålvakt i ishockey) skulle ha stått, men hon är ju skadad. Så nu hoppas jag att vi hittar någon ny snart, säger Anna-Klara Nilsson.