När Luleå Hockey vann sitt hittills enda SM-guld 1996 var Stefan "Skuggan" Nilsson lagets stora spelgeni. Han slog smörpass efter smörpass och lyckades hitta spelare på ställen de knappt själva visste att de befann sig.
Nu - när dagens upplaga av Luleå Hockey går för guld - får Niklas Olausson stå för många av de egenskaperna.
Enligt Lars "Osten" Bergström är Olausson dagens "Skuggan" Nilsson.
- Jaså, djärvt, säger Olausson och skrattar.
- Nej vars, det är jättesmickrande. Han var ju en spelare man verkligen visste vem det var när man började spela hockey. Jag tyckte om honom direkt. Han hade bra spelsinne, var bra i de viktiga matcherna. I mina ögon är "Skuggan" en av de bästa som spelat i Luleå, säger han.
Sen tillägger Olausson med ett skratt:
- Men man får hoppas att man blir lite snyggare än "Skuggan" när man lägger av.
Spelmässigt då, vilka likheter har ni?
- Vi gillar båda att hitta öppna passningar, vi vill ha pucken mycket. Ja, vara kreativa helt enkelt.
Vad krävs av en bra passningsspelare?
- Det är väl spelsinne som är viktigast.
Och rent geni?
- Det var du som sa det (skratt). Det gäller att se var du har din lagkamrat innan du får pucken. Det ska man framför allt lära sig i unga åldrar att titta upp innan man får pucken.
Men det där med spelsinne är väl något man har i sig, eller?
- Ja, precis. Men samtidigt går det att träna upp också. Nöta, försöka träffa konor, stå och passa...
Niklas Olausson, som på elva slutspelsmatcher gjort lika många poäng (ett mål och tio assists), har varit en passningsspelare sedan barnsben.
- Det är väl lite därifrån det kommer att man skjuter för lite. När man var yngre var det nästan fult att ta pucken och göra mål. Då skulle man ta pucken och sen när man var fri skulle man försöka hitta någon med ännu mer öppet mål. Det var väl för att alla skulle vara involverade.
Olausson tycker dessutom att en fin passning ger större behållning än ett mål.
- Ja, det är nästan skönare att göra ett riktigt snyggt assist än att göra mål.
Luleå Hockeys anfallsspel har under slutspelet sett stundtals bländande ut. Spelet i numerärt överläge, där Olausson varit väldigt involverad, har också flutit på oerhört bra.
- Jag tror att det är en jättenyckel att vi har fått i gång powerplay, annars är det svårt att vinna. Och nu har puckarna trillat in också.
Ett bra lag, precis som en bra spelare, ska väl ha lite flyt?
- Exakt. Vi är bra. Förhoppningsvis kan vi höja oss ännu mer, jag tror att det kan behövas mot Skellefteå.
Hur är känslan inför drömfinalen?
- Man går ju fan bara och väntar, man är som på nålar. Varje gång man sitter själv är det någon tanke om matchen på lördag som kommer.
Olika scenarier eller vad?
- Det är väl mer inramningen man tänker på, både därnere och häruppe. Jag kommer ihåg när vi hade game seven mot Djurgården och Robin Jonsson avgjorde för nåt år sen. Det var ju helt sjukt, men jag tror ändå att vi kan bräcka det.
Du är inte här uppifrån, har du ändå dragits med i derbyfebern?
- Ja, ja, det är klart. Det går inte att undvika. Man märker redan i serien att det är speciellt att möta dem. Det är alltid fullsatt, stort tryck och folk börjar snacka upp matcherna en vecka innan. Och nu är det final...
Inte så svårt att tagga till med andra ord?
- Nej, man kan bryta båda benen och ändå vill man ut. Så enkelt är det.