Trots bristfällig marknadsföring lyckades hinderbanan dra omkring 180 anmälda. Ett gäng står på trädäcket invid stugan och värmer upp till det rytmiska dunket från högtalarna. På sidan står arrangörerna Christoffer Enback och Erik Forslund och pratar logistik.
– Det är första gången vi arrangerar så vi är rookiesar. Det känns jättekul och hittills har det gått bra, säger Christoffer Enback.
– Ja det flyter på över förväntan. Men snart brakar väl något lös, inflikar Erik Forslund.
Bansträckningarna består av en som är tre kilometer lång, en som är sex kilometer och en som är tolv. De tävlande väljer själv vilken de springer, startfältet har därför ett brett åldersspann.
– Det är det vi vill åt, att det ska finnas något för alla, säger Christoffer Enback.
Magnus Marklund var först i mål av de som sprang 12 kilometer med tiden 53:52. Svettig tar han emot sin medalj och pustar ut.
– Det är kul när det händer något här uppe. Allt är vanligtvis söderut, så det är kul att någon tar initiativ.
"Bortalaget" bestående av Helena Klasson, Helena Ljungblad och Linda Wiström värmer upp invid startfältet. De hamnade här genom en tävling, men ser fram emot utmaningen.
– Det är roligt att göra sånt här för att alla kan vara med, det är en rolig grej oavsett vem man är, säger Linda Wiström.
– Vi är ju lite träningstokiga, säger Helena Klasson med ett skratt.