Redo för nästa utmaning

När NSD når Sabrina Scott befinner hon sig i delstaten Oregon, USA. Det är där, i staden Portland närmare bestämt, hon har sin mamma, pappa och storebror - och så de tre brorsdöttrarna förstås.
- Jag är den coola fastern, men det är inte så svårt eftersom jag är den enda fastern, säger hon och skrattar.
Sabrina Scott umgås extra mycket med sin familj just nu.
Snart tar basketen över hennes liv helt och då finns det inte mycket tid över för annat.
- Men jag tränar alltid två gånger om dagen, även nu, säger hon bestämt.
"Enstöring"
Sabrina Scott är en träningsnarkoman och ett sport-freak för att använda hennes egna ord.
Basketen utgör en enormt stor del av hennes liv.
- Jag är lite av en enstöring som bara tränar och tränar. Jag trivs med det, säger hon och fortsätter:
- När spelarkarriären är över kommer jag garanterat att jobba med basket på något sätt. Jag blir säkert coach, basketen är mitt liv.
För Luleåpubliken är Sabrina Scott känd som en allroundforward med ett säkert skott - en sådan spelare som alltid gör sitt bästa i alla situationer.
Säsongen 2008/09 var hon en av Luleå Baskets mest tongivande spelare. Som tack för besväret blev hon utsedd till årets bästa forward i ligan.
Det var ett bra år för Sabrina Scott personligen. Men för ett stjärnspäckat Luleå Basket blev det en besvikelse.
0-3 slutade semifinalserien mot Telge och Scott, Mehmedic, Sherwood och de andra fick avsluta säsongen i tårar.
Ingen långbänk
Den här gången är tanken att Sabrina Scott ska få en helt annan upplevelse.
- Det här kan mycket väl bli min sista säsong i karriären och drömmen är att vinna guld med Luleå.
Vad vet du om årets lag?
- Jag har hört att vi har ett bra, mångsidigt lag med många spelare som känner varandra väl. Det tror jag betyder massor. Just sammanhållning och personkemi är väldigt viktigt. Det är svårt att säga varför vi inte lyckades för två år sedan, men sammanhållningen kan ha varit en del i det.
När Sabrina Scott fick erbjudandet att återvända till Luleå behövde hon inte någon längre betänketid.
Inget nytt och galet
- Nej, det var inget svårt beslut. Jag tycker att det är väldigt skönt att komma till en klubb som jag känner till och en miljö som jag vet att jag trivs med, säger hon och tillägger:
- Dessutom vet jag hur mycket klubben vill ha mig tillbaka och det är självklart ett stort plus.
Sabrina Scott är van vid att flytta runt i Europa. Hon har spelat i länder som Italien, Portugal, Polen och Bosnien.
Förra säsongen tillhörde hon en av de bästa spelarna i tyska ligan och var en profil i sin klubb BC Wildcats Wolfenbuettel.
Laget tog sig till slutspel men föll redan i kvartsfinalen mot de blivande mästarna Saarlouis.
Men Scott kunde ändå vara nöjd med sina snitt på 14 poäng och 12 returer.
- Personligen är jag nöjd med året i Tyskland. Men laget borde ha presterat bättre.
Är du en bättre spelare nu än för två år sedan?
- Det är inte så att jag har fått massa nya, galna egenskaper. Tyvärr dunkar jag inte än (skratt). Jag är nog densamma, men med lite större mognad helt enkelt. Jag har blivit två år äldre.
Du är äldst i Luleå med dina 29 år...
- Jag är van, jag brukar var äldst överallt. Men det betyder inte att jag vill vara en lagmamma till de andra. Det finns nog andra som är bättre i den rollen. Jag måste först och främst ta hand om mig själv och se till att jag presterar. Det är så jag fungerar.
Känner du stor press på dig själv som ensam import?
- Självklart gör jag det. Redan när jag skrev på kontraktet fick jag höra att SM-guld var den givna målsättningen och jag måste göra mitt jobb för att det ska bli så. Men det är inget konstigt. Jag spelar inte för att komma femma, jag spelar för att vinna, säger hon och fortsätter:
- Men att jag är ensam utlänning gör mig ingenting, jag är ändå en ensamvarg. Det är därför jag bara har spelat basket de senaste åtta åren (skratt).
Men det sista är inte helt sant. Sabrina Scott har inte bara spelat basket.
Hon är nämligen en äventyrsmänniska som trivs utomhus. I somras besteg hon vulkanen Mount Saint Helens i delstaten Washington. Den är 2 549 meter hög och Sabrina Scott tog med sig mamma Janey på en heldagsutflykt.
- Ärligt talat visste jag inte vad jag gav mig in på, jag hade inte riktigt läst på. Det tog oss nio timmar totalt och flera gånger var jag nära att vända. Det var absolut det svåraste jag någonsin gjort. Men det var en otroligt häftig känsla när vi nådde toppen. Innan vi insåg att vi måste ta oss ner alltså...