Luleå Basket hade ju redan andats ut en gång. Det första beskedet om Josefin Vesterbergs skada sa att hennes knä var helt och att hon skulle vara tillbaka i träning om några veckor.
Det andra beskedet var ett sånt som tar andan av en. Efter en titthålsoperation kom skadedomen den 18 februari: Vesterbergs främre korsband var av.
Säsongen var över för henne. Luleå Basket blev av med sin bästa försvarsspelare och mest mångsidiga forward. Det var en dryg månad kvar till slutspelet.
– Först och främst tog det väldigt lång tid för mig personligen att acceptera att hon var borta. Jag har spelat med henne väldigt länge och jag tycker hon är en helt fantastisk basketspelare och en jättegod vän. Det tog hårt på mig och Julie (Vanloo), säger guarden Martina Stålvant.
Det här är fjärde säsongen som hon och Vesterberg spelar tillsammans. Stålvant säger att hon fortfarande saknar sin kompis i matchdräkt under matcherna.
– Vi vet hur mycket hon älskar basket och verkligen brinner för det här. Det är en del av sporten skador. Men det tog så hårt på henne att det gjorde så ont i en. Man ville göra allt för att hon ska känna sig som en del i laget och att hon fortfarande är viktig och visa hur mycket vi uppskattar henne, säger Stålvant och fortsätter:
– Istället för att vara ledsen för att hon är borta måste man vända fokuset och säga att vi spelar för henne istället. Så därav tröjorna.
Tröjorna är hyllningen som Stålvant och Julie Vanloo kört sedan den sista grundseriematchen. Under matchtröjorna har de en svart tröja med texten: ”We play for you Josse. #staystrong”.
– Det var spontant. Det var dan innan match. Vi tänkte först vänta till finalerna, men så tänkte vi: ”varför vänta, det är lika bra att göra det nu”. Så åkte vi till tryckeriet samma dag som matchen. Det var väldigt spontant.
Vesterbergs skada var långt ifrån den enda smällen som laget åkte på under säsongen. Nyförvärvet och landslagscentern Danielle Hamilton-Carter skadade vaden redan i Eurocuppremiären, hon gjorde fler comebacker och fick bakslag.
När hon väl kommit tillbaka kom olyckan. Laget var på väg hem efter att ha provat på pimpelfiske i Råneå två dagar innan kvartsfinal 2 när bilen som Hamilton-Carter, hennes vän Sharena Taylor och coachen Jens Tillman satt i körde av vägen. Chockade lagkamrater såg olyckan och trion hade änglavakt.
Hamilton-Carter drog på sig en hjärnskakning. Hon missade fyra matcher och var tillbaka först i den första finalmatchen.
Både lagkaptenen Anna Barthold och Katie Bussey har missat matcher på grund av dödsfall i familjen.
Allis Nyström stod över matcher på grund av sina problem med benhinnorna. I slutet av grundserien förlorade laget tre raka matcher.
– Jag tror att det var bra att vi fick den nerförsbacken innan slutspelet och inte i slutspelet. Sen är det tufft med skador och få spelare. Det har varit mycket som har varit jobbigt för oss den här säsongen i laget. Mycket jobbiga saker som har hänt. Det är då man får gå ihop starkare och visa att nu jäklar kan vi klara det mesta, säger Stålvant och fortsätter:
– Det är många som har varit med om familjemedlemmar som har gått bort. Allmänt har det varit mycket jobbiga saker. Det visar att vi är väldigt starka som lag och individer.
Med Josefin Vesterberg borta tvingades Luleå Basket göra om sitt försvarsspel.
– Josefin läser spelet väldigt bra i många situationer. Man är trygg när man har henne bakom sig. Och även i offensiven att hon är en så bra skytt. När Norrköping backade av från våra stora spelare i kvarten… Det hade de inte gjort om hon varit med. Hon är farlig på så många sätt. Hon är viktig på plan och allt syns inte i statsen. Det märktes väldigt tydligt att hon var borta, säger Stålvant.
Guarden Katie Bussey säger att med Vesterberg borta tappade man en spelare som kan spela både small forward och power forward. Både mångsidighet och storlek försvann.
– När det hände försökte vi bara vara positiva för hennes skull. Försöka att få bort hennes stress över att inte kunna vara med. När det händer måste alla andra kliva fram. Det tog oss ett litet tag att anpassa oss och komma på hur vi skulle rotera i försvaret och hur vi skulle spela utan henne.
Utan Vesterberg fick de tre guarderna Bussey, Stålvant och Vanloo spela mer ihop. Det var inga jättestora justeringar, men det bidrog till att man kunde spela snabbare.
– Våra stora spelare måste vara mer noggranna på hjälpsituationerna i försvaret för de flesta lag har större guarder som postar mot oss, säger Bussey och tillägger:
– Det gjorde att vi kunde vara mer aggressiva och att de mindre spelarna kunde sätta press på bollen och vara snabba i hjälpsituationerna. Vi försökte höja vår intensitet istället för att förlita oss på att de stora spelarna alltid ska vara vårt säkerhetsnät. Det var annorlunda på det sättet. Men det gav oss styrka i både anfall och försvar. För när vi spelar aggressivt får vi till mer stopp på motståndarna och kan kontra mycket lättare. Det gör spelet snabbare.
Det såg vi när laget tog sig tillbaka in i final 1 efter en dålig start. Och det var kanske ännu tydligare i den tredje matchen när mästarlaget reste sig efter den fysiska överkörningen i final 2.
Alla som har sett Luleå Basket spela har sett hur kaptenen Anna Barthold lever ut sina känslor efter ett stopp i försvaret eller två viktiga poäng.
Hur Martina Stålvant gör allt hon kan i defensiven och räcker inte det, då gör hon lite till. Hur Katie Bussey alltid verkar cool. Hur Julie Vanloo dansar fram och släpper bollen åt fel håll till en fri lagkompis.
Det som förenar de ledande spelarna är att de är vinnarskallar, men det krävs mer för att få ihop ett lag.
– Det är en vilja att vinna. Folk gör det där lite extra som att slänga sig på golvet eller kämpa om en retur. Saker som inte är så spektakulära, men jätteviktiga för laget. Du måste vara beredd att göra de grejerna som inte syns i statistiken. Och inte bry dig om folk kommer att märka det eller inte. Vi förstår att det är så många mer saker än att göra poäng eller kasta en fin pass som är viktiga, säger Katie Bussey och fortsätter:
– Vi har rätt lag som kan offra sig så och bara göra det. När insatserna blir större går vi ihop ännu mer. För vi vet att vi måste lita på varandra.
Men lika mycket handlar om glädjen.
– Jag tror det är viktigt att kul utanför plan. Att man känner en samhörighet. Alla är inte bästa vänner utanför. Så behöver det inte vara heller. Bara vi alla är extremt tajta på banan och har kul utanför. Att det inte är dödsallvarligt hela tiden. Det är det Jens (coach Tillman) vill också. Att vi har kul och kan skratta. Att det inte är tyst och man inte är som soldater, säger Martina Stålvant.
Laget har några ritualer som har betytt extra mycket när allt skulle avgöras. I slutspelet har laget sprungit in på plan tillsammans en halvtimme innan uppkast.
– Jag och Jossan gjorde det i Slovakien. Det kändes så bra att göra det. Det blir ett lyft och man känner okej nu kommer vi in tillsammans. Små grejer kan göra mycket, säger Stålvant.
Och hur laddar ett gäng vinnarskallar i omklädningsrummet innan de ska gå ut till viktiga slutspelsmatcher?
Med en speciell låt.
– Den får oss att tända till. Den är löjlig, men vi har kul. Det tar bort stressen lite också. Det är nåt vi gillar. Vi kan bara vara lite galna ihop och ha en kul stund, säger Katie Bussey.
Men det är inte Rockylåten, ”Seven Nations Army” eller Beyoncés ”Run The World (Girls)” som får igång svenska mästarna.
Nej, det är den gamla dansleken ”Bro bro breja” som avslutas med raderna: ”har du tagit prästens sko? Ja eller nej?”.
– Den kan vara löjlig. Jag vet inte om de utländska tjejerna förstår vad det är vi säger. Jag har försökt översätta. ”Have you taken the priest´s… Du kan höra med dem. Julie, Sofie (Hendrickx) och Katie. De kan orden i texten, säger Stålvant.
Det sista Luleå Basket gör innan de lämnar omklädningsrummet är att hoppa och sjunga om prästens sko.
– Vi bara började sjunga på den och så följde alla med. Så blev det bara en grej. Och så vet vi innan match: Nu är det game time, säger Stålvant.
Luleå Basket har gillat att bjuda på sig själva och förra årets dansvideo till ”Uptown Funk” blev både en youtube-succé och en slags kamplåt i slutspelet.
Katie Bussey säger att laget inte riktigt hittade rätt låt som symboliserade den här säsongen och därför blev det ingen video.
Men ”Bro bro breja” passar egentligen alldeles utmärkt.
Luleå Basket mötte fler hinder än tidigare. Men laget tog sig över bron och på andra sidan fanns det tredje raka guldet.