För ett par månader sedan fick legendaren Eric Elliott ta emot folkets hyllningar i baskettempel Luleå energi.
I kväll, när BC Luleå möter Nässjö, är det dags igen.
Det handlar om 43-årige Dennis Aulander som ska stå i rampljuset för sina insatser i Plannja. Under sina nio år i klubben, 1994–2003, vann han fyra SM-guld och fick för alltid en plats i fansens hjärta. En matchvinnare och showman som aldrig lämnade någon oberörd.
– Jag har inga referenser alls. Hade du frågat mig hur det känns att spela en SM-final inför 7 000 åskådare hade jag haft ett svar, säger han.
Nervöst?
– Jag är helt i händerna på Lasse Mosesson och gänget. Men jag är fantastiskt stolt och tacksam att min gamla klubb vill göra det här för mig.
Aulander har, sedan han lämnade Luleå, då och då varit på besök i sin gamla hemstad. Alltid i basketens tjänst.
Nu kommer han till Norrbotten tillsammans med sin fru Sussi.
– Sussi har bara varit i Luleå en gång sedan vi flyttade och det ska bli fantastisk att gå med henne på Luleås gator igen och se allt som hänt i stan.
Hur ofta snackar du med alla gamla vänner i Luleå?
– Jag pratar varje vecka med Vincent Lundhal. Vi spelade åtta säsonger tillsammans i Plannja och delade alltid hotellrum. Han har blivit min bästa vän i livet, säger Dennis Aulander.
Till sist: ditt bästa minne från åren i Plannja?
– Det blir första SM-guldet 1997 när vi slog Borås på bortaplan. Jag minns när vi satt i omklädningsrummet i halvtid, vi ledde stort, det var dödstyst, ingen vågade säga något men alla visste att vi skulle vinna. Jag tittade upp, sneglade på Jens Tillman som sneglade tillbaka och bara flinade. Han visste vad jag tänkte, jag visste vad han tänkte. Det var en helt underbar känsla.