Först träning, sen ett möte med Luleå Baskets funktionärer – men till sist slår sig Luleå Baskets meriterade nyförvärv Danielle Hamilton Carter ner i soffgruppen intill arenarestaurangen.
Hon blickar direkt ut över Luleå Energi arena och konstaterar:
– Den är helt otrolig.
Några minuter in i samtalet så har landslagsforwarden berättat en hel del om sin karriär och det är då det slår mig: Det känns som att hon har varit med i basket-eliten i hundra år.
Den ekvationen går ju inte ens nästan ihop då Danielle Hamilton Carter fyllde 25 i januari.
– Jag känner mig fortfarande väldigt ung, påpekar också Hamilton Carter medan hon skrattar.
Sen utvecklar hon:
– Nä, men. Om jag tänker tillbaka så har jag upplevt jäkligt mycket som 25-åring, idrottskvinna, proffs och collegestudent. Jag har fått göra det jag har drömt om hela mitt liv – och sen har man så mycket kvar att uppleva också. Det är spännande.
"En riktigt, riktigt tuff säsong"
På meritlistan finns bland annat fyra collegeår, två utlandsår i tjeckiska Brno och franska Lyon och två EM-turneringar.
– Det har varit helt otroligt, bland den bästa tiden av mitt liv. Att få uppleva college fyra år och sen få spela Euroleague mitt första år i Tjeckien. Sen att få spela i Frankrike... Ända sen jag var liten har jag alltid velat spela i franska ligan. Så det är lite roligt att jag har fått bocka av mycket av det som jag har velat göra och uppnå – och nu får jag spela på hemmaplan i en europeisk liga, det är jättekul, sammanfattar Danielle Hamilton Carter.
Frankrike, var det lika bra som drömmen?
– Ja, absolut. Nu var det inte så att jag satt och drömde om hur fantastiskt det är utan jag visste att det var en av de tuffaste ligorna att spela i – och det var det definitivt. Det var en riktigt, riktigt tuff säsong men hur bra som helst på det sättet, jag fick verkligen spela mot riktiga klasspelare varenda match, varje vecka. Det var jättenyttigt för mig.
Hyllar collegeåren
Som tonåring spelade Danielle Hamilton Carter två säsonger i basketligan med då hårdsatsande 08 Stockholm. Men när klubben vann SM-guld 2010 hade 25-åringen lämnat – för spel på college.
Det blev fyra år på Georgia Tech, sen tog hon examen i historia och sociologi.
– College var bästa och värsta upplevelesen i mitt liv. Det var helt, helt, helt otroligt. Det var vändpunkten i min karriär, det var där jag insåg att det jag gör inte är tillräckligt – att jag inte är bra nog, att jag inte pushar mig tillräckligt och att jag har så mycket kvar att utveckla. Jag var väldigt... Inte lat, men jag var väldigt säker på att jag var en bra spelare. Jag spelade i landslaget och var en topptalang i Sverige, säger Hamilton Carter och fortsätter:
– Men när jag kom dit var jag ingenting – utan min coach ville alltid att jag skulle växa, att det jag gör inte är tillräckligt. Inte på ett negativt sätt utan att det alltid finns mer att ge och att man aldrig, aldrig ska vara nöjd med det man har åstadkommit så man kan fortsätta växa. Jag tror att den mentaliteten verkligen gjorde mig till den personen jag är i dag.
Sen hyllar hon coachen hon hade där: MaChelle Joseph.
– Hon är helt otrolig. Hon är den mest intensiva, galna och passionerade människa jag någonsin stött på. Jag fick en sån chock när jag först kom till college men istället för att tänka att ”nu står hon och skriker igen” så måste man verkligen förstå att det är det hon har upplevt som person, spelare och coach som hon vill dra ur en själv. Hon fick mig att vilja bli bättre varenda dag utan att säga att jag måste det.
Om du inte hade åkt till college och fått henne som coach, var hade du varit i dag?
– Jag hade säkert varit framgångsrik då också. Jag säger inte att åka på college är rätt eller fel men det var rätt väg för mig. Jag kanske skulle ha spelat ute i Europa och varit i landslaget men den tävlingsinstinkt och hunger jag har nu tror jag är på en helt annan nivå. Jag var dessutom väldigt blyg och tillbakadragen innan jag åkte dit, inte bara som basketspelare utan som person också – men jag fick lära mig att stå på mig. I USA är det en annan mentalitet, så för mig personligen var det jättenyttigt att komma till en väldigt tuff miljö där jag fick kämpa mig fram för att synas.
Nu känns du inte så tillbakadragen...
– (Skratt) Kanske inte. Ingen tror på mig när jag säger det – men det är sant. Jag är en helt annan person nu men när jag tänker tillbaka så är det jag lärde mig där absolut nyckeln till hur jag är i dag.
Du säger att du inte var lat innan du åkte. Vad var du då, bekväm?
– Ja, kanske bekväm. Det kan vara ett bra ord. Det första jag fick lära mig av henne var ”get comfortable being uncomfortable”. Att vara obekväm var jag tvungen att bli van vid.
Om du var tillbakadragen då, vad är du då nu?
– Jag har aldrig varit en person som kräver att stå i rampljuset och vara i centrum men jag tror jag gör det ganska naturligt. Det kanske låter kaxigt, men det är så.
"En väldigt nyttig grej"
Tiden på college började dock på sämsta tänkbara sätt. Eftersom Hamilton Carter hade spelat på högstanivå hemma i Sverige blev hon klassificerad som proffs och blev avstängd i en och en halv säsong, eller 44 matcher om man vill se det så.
– Det var väldigt tufft och jag fick inte veta det förrän jag var där, så det var ett riktigt hårt slag. Men jag valde att stanna kvar för jag kände att jag fick den träningen och det jag behövde.
Var det det som var det värsta?
– Nej, nej. Det här kollektiva. Om en person kom försent till en lektion blev alla straffade och fick springa sex på morgonen. Det är så tufft mentalt, det är ett helt annat tänk. Det var inte kul men det är en del av det. Då fick jag också det här med att man inte är större än laget, att det jag gör påverkar alla. Jag tror det är en väldigt nyttig grej att lära sig.
Hoppas på Europaavancemang
Nu ser Danielle Hamilton Carter framåt – mot jakten på Luleå Baskets tredje raka SM-guld och spel i Eurocup.
– De har satt ribban väldigt högt och det är därför jag är här. De har tagit SM-guld flera år i rad nu och man ska inte vara sämre än de tidigare åren, absolut inte. Eurocup kommer vara riktigt, riktigt grymt och jag tror vi kan överraska många lag. Det ska bli kul att få sätta Sverige på kartan även på klubbnivå.
Finns det en möjlighet att ta sig vidare?
– Absolut. Det är inget misslyckande om vi inte tar oss vidare men jag tror vi har alla förutsättningar att kunna göra det. Det är många som har bra erfarenhet av att spela i Europa, så det är inte att vi är helt nya i sammanhanget. Men det är nytt för Luleå Basket och det är ett nytt äventyr för oss tillsammans – det är det som är så spännande.